Det är svårt att veta vem man är och hur man skall vara i tonåren och tidiga tjugoårsåldern. Om Marianne och Connell får vi egentligen inte heller riktigt veta hur de är, innan de inleder en relation baserad på sex, en relation som de inte kan låta någon annan få veta om. Men tydligt och klart ser vi hur omgivningens reaktioner och förväntningar formar dem båda i hur de "får" förhålla sig till varandra och i hur de uppfattar sig själva.
Vilka människor är normala? Ett tag är det Connell som är den populäre i skolan och Marianne mer eller mindre utstött. När båda kommer till Dublin för att gå på college känner sig Connell utanför medan Marianne rör sig som fisken i vattnet bland de andra studenterna. Men ingen av dem känner sig någonsin säker på att vara normal. Marianne bär på en misstro mot sig själv som formats djupt infrån och sedan länge av hennes familj, som behandlar varandra med förakt och hat lika självklart som andra familjer behandlar varandra med respekt och omsorg.
Mariannes bristande självkänsla leder henne till att underkasta sig elakheter i förhållanden. Hon tror inte att hon förtjänar bättre, och hon är alltid beredd att förkasta, avstå, stöta bort kärlek hellre än att framstå som behövande. Självklart korsas hennes vägar flera gånger med Connell, men även gentemot honom tolkar hon minsta tvekan som en anledning att bryta och stöta bort.
Det går inte att helt enkelt säga att Connells och Mariannes sexualitet, som är enklare och mer givande än det som Marianne annars upplever, är tillräckligt för dem båda att bygga ett förhållande på, även om det tycks så när man läser om dem båda parallellt. Det är ändå synd att se hur de fortsätter sin halv-relation som formades av andras dömande ögon, och att de inte försöker förstå varandra och sin relation djupare bortom den starka fysiska attraktionen - synd, men inte obegripligt, för visst är vi många som liknar dem på olika sätt. Normal People går på djupet av Mariannes och Connells relation och visar varför människor ibland inte vågar välja det som vore bättre för dem utan fortsätter med något bekant och plågsamt. Men människor växer och förändras och om det är något som är gott och stärkande i de båda ungdomarnas liv så är det känslorna för varandra, fastän de är oklara och förvirrande.
Vilka människor är normala? Ett tag är det Connell som är den populäre i skolan och Marianne mer eller mindre utstött. När båda kommer till Dublin för att gå på college känner sig Connell utanför medan Marianne rör sig som fisken i vattnet bland de andra studenterna. Men ingen av dem känner sig någonsin säker på att vara normal. Marianne bär på en misstro mot sig själv som formats djupt infrån och sedan länge av hennes familj, som behandlar varandra med förakt och hat lika självklart som andra familjer behandlar varandra med respekt och omsorg.
Mariannes bristande självkänsla leder henne till att underkasta sig elakheter i förhållanden. Hon tror inte att hon förtjänar bättre, och hon är alltid beredd att förkasta, avstå, stöta bort kärlek hellre än att framstå som behövande. Självklart korsas hennes vägar flera gånger med Connell, men även gentemot honom tolkar hon minsta tvekan som en anledning att bryta och stöta bort.
Det går inte att helt enkelt säga att Connells och Mariannes sexualitet, som är enklare och mer givande än det som Marianne annars upplever, är tillräckligt för dem båda att bygga ett förhållande på, även om det tycks så när man läser om dem båda parallellt. Det är ändå synd att se hur de fortsätter sin halv-relation som formades av andras dömande ögon, och att de inte försöker förstå varandra och sin relation djupare bortom den starka fysiska attraktionen - synd, men inte obegripligt, för visst är vi många som liknar dem på olika sätt. Normal People går på djupet av Mariannes och Connells relation och visar varför människor ibland inte vågar välja det som vore bättre för dem utan fortsätter med något bekant och plågsamt. Men människor växer och förändras och om det är något som är gott och stärkande i de båda ungdomarnas liv så är det känslorna för varandra, fastän de är oklara och förvirrande.
Fler böcker av Sally Rooney:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar