Det känns bra när stora samlingsutställningar blir riktigt lyckade, så att man får se skön konst och samtidigt förstå något mer om tiden och platsen där den blev till. Året började med att jag fick se just en sådan på Göteborgs Konstmuseum, där polsk konst från för drygt hundra år sedan presenterades utförligt. Runt hörnet fanns också fin konst av de två stipendiaterna Annika Ekdahl och Gunnel Wåhlstrand.
En motsvarande välgärning var att visa Dansk guldålder på Nationalmuseum i Stockholm under sommaren. Såväl vardagssituationer som mer exotiska platser, för att inte tala om konstnärskollegor, fick varsamt liv under målarnas penslar. (Vintern 2019/2020 visas faktiskt ännu en utställning med titeln Dansk guldålder på Göteborgs Konstmuseum, med konst utlånad från ett annat danskt museum.)
Edward Burne-Jones var en värdig företrädare för pre-rafaeliterna, och det var fint att få se hans innerliga konst på Waldemarsudde. Och äntligen fick vi se en stor utställning med GAN:s tavlor; snygga, i tidens framkant och fortfarande fantasieggande!
Bernar Venet använder sig av så många spetsiga vinklar att de ser ut som organiska formationer och nästan blir litet mjukare. Wetterling Gallery visade honom, och sedan ännu en utställning med Peter Blakes lekfulla och humanistiska collage.
Ännu mer människokärlek och fantasi hittade jag i ett hörn på Borås Konstmuseum där Maline Nordin Ardesjös underliga men inte skrämmande jättedockor spelade upp scener som blev sagolika bara av deras närvaro, och också av det bleka ljuset - ständig sommardagsgryning?
Svagt ljus och en udda stillhet finns det också ofta i Tommy Hildings verk. Jag är glad varje gång Galleri Magnus Karlsson visar honom och jag hoppas på många fler utställningar med hans drömlika bilder.
En motsvarande välgärning var att visa Dansk guldålder på Nationalmuseum i Stockholm under sommaren. Såväl vardagssituationer som mer exotiska platser, för att inte tala om konstnärskollegor, fick varsamt liv under målarnas penslar. (Vintern 2019/2020 visas faktiskt ännu en utställning med titeln Dansk guldålder på Göteborgs Konstmuseum, med konst utlånad från ett annat danskt museum.)
Edward Burne-Jones var en värdig företrädare för pre-rafaeliterna, och det var fint att få se hans innerliga konst på Waldemarsudde. Och äntligen fick vi se en stor utställning med GAN:s tavlor; snygga, i tidens framkant och fortfarande fantasieggande!
Bernar Venet använder sig av så många spetsiga vinklar att de ser ut som organiska formationer och nästan blir litet mjukare. Wetterling Gallery visade honom, och sedan ännu en utställning med Peter Blakes lekfulla och humanistiska collage.
Ännu mer människokärlek och fantasi hittade jag i ett hörn på Borås Konstmuseum där Maline Nordin Ardesjös underliga men inte skrämmande jättedockor spelade upp scener som blev sagolika bara av deras närvaro, och också av det bleka ljuset - ständig sommardagsgryning?
Svagt ljus och en udda stillhet finns det också ofta i Tommy Hildings verk. Jag är glad varje gång Galleri Magnus Karlsson visar honom och jag hoppas på många fler utställningar med hans drömlika bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar