År 1918 ställde Gösta Adrian-Nilsson ut sjutton tavlor på Gummesons konsthall i Stockholm under namnet Sjömanskompositioner. GAN:s konst blev utskälld i den samtida pressen, och från hans dagböcker vet vi att han tog det hårt. Så småsint av dåtidens konstkritiker! När Sven-Harrys lyckats samla 11 av de 17 verken för sin stora utställning av Gösta Adrian-Nilssons gärning, är det en fröjd att gå mellan tavlorna med sina rika färger och lekfulla kompositioner.
Sjömän och matroser dyker ofta upp i GAN:s verk, i blå eller vit uniform, liksom även andra män i stiliga uniformer. GAN intresserade sig för allt sjömännen stod för; modernitet, äventyrslusta, främmande vyer och inte minst erotiska möten. Vi ser ofta två eller fler män gående i bredd, i likadan klädsel och ben och huvuden i likadana positioner, men ändå ser vi att de är individer, aldrig anonyma kugghjul i en större maskin. Visst ligger det humor i hur de tre grabbarna vänder sig om, kanske efter någon snygging de alla ser och gillar!
Gösta Adrian-Nilssons hembryggda stil var skönt modern, med starka drag av futurism och kubism, och fortfarande djupt mänsklig. Man ser många kroppsdelar och byggnader som är uppsplittrade i fyrkanter och kuber, men de raka linjerna är inte helt raka, vinklarna är sällan räta, och där finns mjuka, svepande penseldrag som visar böljande segel eller sjömännens små runda, fasta skinkor under de välpressade uniformerna.
Samma energi och modernitet (och ganska många sjömän) återfinns i stadsvyerna GAN målade. Med sitt unika seende kunde han sammanföra byggnader från litet olika håll, eller ett antal scener, till ett större motiv som både är en labyrint och helt öppen och inbjudande. Gatljus, vägkorsningar, neonskyltar och människor i rörelse skapar bilden av en växande stad och ett nytt, fritt sätt att leva. På två unika triangulära tavlor avbildas bland annat telefontornet som fanns i Stockholm mellan 1887 och 1953.
Gösta Adrian-Nilssons färgval gör gott i själen. Färgskalorna för de enskilda tavlorna innehåller alltid färger som skulle kunna vara motsatsfärger men är så nyanserade att de skapar harmoni - dock med en spänning mellan färgpartierna. GAN målade en del tavlor i ljusa pasteller med desto fler i mörka, rikare färger där ibland vita partier kan komma in och lysa upp. Det är som att GAN såg världen genom ett prisma som bröt ljusstrålarna till något nytt, och vi kan vara tacksamma för att han kunde fästa det på duk för oss andra att se.
Länk till Sven-Harrys sida om GAN
Börje har också sett utställningen och visar fler av tavlorna
Sjömän och matroser dyker ofta upp i GAN:s verk, i blå eller vit uniform, liksom även andra män i stiliga uniformer. GAN intresserade sig för allt sjömännen stod för; modernitet, äventyrslusta, främmande vyer och inte minst erotiska möten. Vi ser ofta två eller fler män gående i bredd, i likadan klädsel och ben och huvuden i likadana positioner, men ändå ser vi att de är individer, aldrig anonyma kugghjul i en större maskin. Visst ligger det humor i hur de tre grabbarna vänder sig om, kanske efter någon snygging de alla ser och gillar!
Gösta Adrian-Nilssons hembryggda stil var skönt modern, med starka drag av futurism och kubism, och fortfarande djupt mänsklig. Man ser många kroppsdelar och byggnader som är uppsplittrade i fyrkanter och kuber, men de raka linjerna är inte helt raka, vinklarna är sällan räta, och där finns mjuka, svepande penseldrag som visar böljande segel eller sjömännens små runda, fasta skinkor under de välpressade uniformerna.
Samma energi och modernitet (och ganska många sjömän) återfinns i stadsvyerna GAN målade. Med sitt unika seende kunde han sammanföra byggnader från litet olika håll, eller ett antal scener, till ett större motiv som både är en labyrint och helt öppen och inbjudande. Gatljus, vägkorsningar, neonskyltar och människor i rörelse skapar bilden av en växande stad och ett nytt, fritt sätt att leva. På två unika triangulära tavlor avbildas bland annat telefontornet som fanns i Stockholm mellan 1887 och 1953.
Gösta Adrian-Nilssons färgval gör gott i själen. Färgskalorna för de enskilda tavlorna innehåller alltid färger som skulle kunna vara motsatsfärger men är så nyanserade att de skapar harmoni - dock med en spänning mellan färgpartierna. GAN målade en del tavlor i ljusa pasteller med desto fler i mörka, rikare färger där ibland vita partier kan komma in och lysa upp. Det är som att GAN såg världen genom ett prisma som bröt ljusstrålarna till något nytt, och vi kan vara tacksamma för att han kunde fästa det på duk för oss andra att se.
Länk till Sven-Harrys sida om GAN
Börje har också sett utställningen och visar fler av tavlorna
6 kommentarer:
Visst är det en fin utställning på Sven-Harrys! Men varför har det tagit så lång tid att ge GAN det erkännande och den uppmärksamhet han är värd?
Av filmen om utställningens tillblivelse som visas i undervåningen framgår att det varit svårt att samla ihop så många verk till denna utställning. Kanske är det sista gången vi kan se GAN i detta stora format?
Jag håller med! Jag blev förvånad när jag fick veta att det här var den första stora utställningen av GAN:s verk. Under alla år som jag har sett tavlorna i större samlingar har de lyst med sin originalitet och skicklighet, och jag har längtat efter att få se mer. Vilken tur för oss besökare att Sven-Harrys samlat så många av hans verk.
Kulturen i Lund visar en del av GANs tavlor men jag skulle önska att jag haft tillfälle att se utställningen på Sven-Harrys. Kan inte se mig mätt på GANs konst. Så speciell, så förtrollande, så intensiv.
Vi får hoppas att han får ännu mer uppmärksamhet nu och att det ordnas större utställningar även i närheten av dig!
Tänk om den utställningen kunde leta sig väster ut så småningom!
Ja, jag unnar alla att se de här fantastiska verken!
Skicka en kommentar