Under senare hälften av artonhundratalet framträdde i England rörelsen Arts and Crafts som fokuserade på hantverk och skönhet i motstånd till industrialiseringen som präglade landet. Till de engagerade hörde konstnären Edward Burne-Jones (1833-1898). Han målade en väg bort från materialismen och mot ett skönare liv, inte genom revolution eller krossande av maskinerna utan mot något mer överjordiskt, ofta ledsagad av gudomliga eller andra väsen.
På Waldemarsudde visas många av Edward Burne-Jones målningar. Några av dem är porträtt av hustrun Georgiana, och av andra vänner och bekanta ur societeten. De flesta är dock inspirerade av berättelser ur Bibeln, legender, antiken och gudasagor från olika kulturer. De är oftast centrerade kring en eller flera huvudpersoner, med bakgrunder som kan vara avskalade eller detaljrikt uppbyggda för att rama in personen i mitten. Människorna är stilla, med ordnade anletsdrag, en blick långt i fjärran och blek hy, ävenså den etiopiske kungen Cophetua och tiggarflickan vars kärlek han sökte vinna. Och när Sankt Göran dödar draken, som knappt är större än en hund, ser han inte alltför ansträngd ut.
Denna estetik är väl genomförd och mycket tilltalande, kanske speciellt i tider när nedsmutsning och ett högt tempo stressar själen, då som nu. Man kan lätt sympatisera med önskan att bli visad vägen till något eller någon som löser alla ens problem, såsom i det sena verket Love and the Pilgrim där (den androgyna) pilgrimmen lotsas ur ett taggigt snår av Kärleken, och när så den sanna kärleken inte hittas i bekantskapskretsen utan materialiseras ur en grönskande berså.
Kristna motiv och att utsmycka kyrkor var viktigt för Burne-Jones. I den vackra altartavlan The Annunciation and the Adoration of the Magi (Bebådelsen och De tre vise männens tillbedjan), kan man se den stora omsorgen han lagt ned på att med äldre tiders teknik lagra de kungligt dova färgerna och guldet på varandra tills de står ut från bilden. De skimrande gloriorna kring de heligas huvuden är kärleksfullt skapade. Detsamma gäller för gloriorna skapade med annan teknik i gobelängen som vävts på samma tema. På den imponerande gobelängen skimrar gloriorna istället som såpbubblor.
I utställningen finns även ett samtida antal verk av nordiska konstnärer, inspirerade av honom och av Arts and Crafts. Det är fint och inspirerande att få se de lockande motiven, vackert utförda av människor som drömde om att bringa ett skönare liv till mänskligheten.
Länk till Waldemarsuddes sida om Edward Burne-Jones
På Waldemarsudde visas många av Edward Burne-Jones målningar. Några av dem är porträtt av hustrun Georgiana, och av andra vänner och bekanta ur societeten. De flesta är dock inspirerade av berättelser ur Bibeln, legender, antiken och gudasagor från olika kulturer. De är oftast centrerade kring en eller flera huvudpersoner, med bakgrunder som kan vara avskalade eller detaljrikt uppbyggda för att rama in personen i mitten. Människorna är stilla, med ordnade anletsdrag, en blick långt i fjärran och blek hy, ävenså den etiopiske kungen Cophetua och tiggarflickan vars kärlek han sökte vinna. Och när Sankt Göran dödar draken, som knappt är större än en hund, ser han inte alltför ansträngd ut.
Denna estetik är väl genomförd och mycket tilltalande, kanske speciellt i tider när nedsmutsning och ett högt tempo stressar själen, då som nu. Man kan lätt sympatisera med önskan att bli visad vägen till något eller någon som löser alla ens problem, såsom i det sena verket Love and the Pilgrim där (den androgyna) pilgrimmen lotsas ur ett taggigt snår av Kärleken, och när så den sanna kärleken inte hittas i bekantskapskretsen utan materialiseras ur en grönskande berså.
Kristna motiv och att utsmycka kyrkor var viktigt för Burne-Jones. I den vackra altartavlan The Annunciation and the Adoration of the Magi (Bebådelsen och De tre vise männens tillbedjan), kan man se den stora omsorgen han lagt ned på att med äldre tiders teknik lagra de kungligt dova färgerna och guldet på varandra tills de står ut från bilden. De skimrande gloriorna kring de heligas huvuden är kärleksfullt skapade. Detsamma gäller för gloriorna skapade med annan teknik i gobelängen som vävts på samma tema. På den imponerande gobelängen skimrar gloriorna istället som såpbubblor.
I utställningen finns även ett samtida antal verk av nordiska konstnärer, inspirerade av honom och av Arts and Crafts. Det är fint och inspirerande att få se de lockande motiven, vackert utförda av människor som drömde om att bringa ett skönare liv till mänskligheten.
Länk till Waldemarsuddes sida om Edward Burne-Jones
1 kommentar:
Jag har länge älskat pre-rafaeliternas målningar. De tar skönhet på stort allvar och med drömmande upphöjda kvinnor och teman från gamla riddarsagor är de som gjutna för att passa min estetiska smak. Det sägs även att de starkt påverkat Tolkien i hans verk.
Att de sedan, liksom art noveau/jugendarkitekterna, hade som mål att konst inte skulle förbehållas de rika utan att de ville bringa skönhet till massorna och deras vardag, gör att de har min djupaste respekt. Här skiljer de sig också från efterföljande kreatörer i t.ex. modernism och brutalism som tvärtom vill visa folket hur fula de är och göra deras/andras värld ändå fulare. Detta medans kreatörerna själva omger sig med sköna ting och bostäder - tro inte att moderna arkitekter själva bor i sina betongklumps-skapelser.
Mer, mer, fler pre-rafaeliter! (inte för att dissa just Rafaels konst)
Skicka en kommentar