Will och Tom späntar ved till elden, samlar dricksvatten från nattens dagg och steker svamp de plockat. Att leva i skogen, inte bara campa i några dagar, håller en sysselsatt från morgon till kväll. Kanske är det just det som Will behöver, att få göra nyttiga saker hela tiden, och inte behöva stanna upp och tänka. Vi ser honom vakna och må dåligt av ljudet från helikoptrar. Tom är hans tonårsdotter, också duktig på allt som behöver göras och ständigt uppmärksam på att lära sig nytt. De är också båda uppmärksamma på om någon ser dem, och tränar sig på att gömma sig i undervegetationen. De byter boplats med jämna mellanrum för att inte bli upptäckta.
Men de blir de, och Tom och Will hämtas av Portlands socialtjänst för att inlemmas i samhället. Tom behöver gå i skolan och ha tak över huvudet. Det ordnas bostad för dem båda och ett jobb på en plantering för Will. Alla som möter Will och Tom är vänliga och hjälpsamma.
Filmen Leave No Trace berättar sin historia utan många dialoger och kommentarer. Miljöerna talar för sig själva; det arbetsamma livet mellan de höga trädstammarna, de fyrkantiga rummen och fönstren i huset de flyttar in i. Man hinner fundera på varför samhället vill att alla människor skall leva på liknande sätt. Förutom att det är olagligt att bo i nationalparken ligger inte Will och Tom någon till last, och skadar varken sig själva eller någon annan. Vi ser hur Will plågas av att vara inne i systemet av arbete, pengar, hyra, kylskåp, affärer, medan han vant sätter ihop en macka av färdigskuret bröd, ostskivor och ketchup.
Samtidigt finner sig Tom snabbt tillrätta i det tilldelade livet. Huset, grannarna, kaninskötarkursen och saker som är onödiga men fina är intressant och inte minst bekväma efter att bara ha levt på det nödvändigaste. Nu kommer lojaliteten mellan far och dotter att sättas på prov, när Will vantrivs i det inrutade och Tom börjar upptäcka att det finns ett annat sätt att leva och att hon och pappan kanske inte vill samma med sina liv. Är Will självisk som vill att Tom skall växa upp utanför civilisationen, är han rädd för vad den skall göra med henne, eller är han så styrd av vad han behöver göra för sin egen överlevnad att han inte ser något annat val?
Alla skådespelare i filmen gör mycket bra insatser. Relationen mellan far och dotter visas fint: en balans mellan att alltid jobba med det nödvändigaste och djup, kärleksfull omtanke. I den unga Thomasin McKenzies ansikte kan man läsa oro för pappan, varsamhet och nyfikenhet, och en gradvisa insikten om att hennes val i livet kan vara andra än pappans. Men fastän hon står i fokus nästan hela tiden säger filmen i slutändan så mycket om Will och de plågor som driver honom, och ger en stor förståelse för människor som likt han inte har så många val om de skall orka leva vidare.
Men de blir de, och Tom och Will hämtas av Portlands socialtjänst för att inlemmas i samhället. Tom behöver gå i skolan och ha tak över huvudet. Det ordnas bostad för dem båda och ett jobb på en plantering för Will. Alla som möter Will och Tom är vänliga och hjälpsamma.
Filmen Leave No Trace berättar sin historia utan många dialoger och kommentarer. Miljöerna talar för sig själva; det arbetsamma livet mellan de höga trädstammarna, de fyrkantiga rummen och fönstren i huset de flyttar in i. Man hinner fundera på varför samhället vill att alla människor skall leva på liknande sätt. Förutom att det är olagligt att bo i nationalparken ligger inte Will och Tom någon till last, och skadar varken sig själva eller någon annan. Vi ser hur Will plågas av att vara inne i systemet av arbete, pengar, hyra, kylskåp, affärer, medan han vant sätter ihop en macka av färdigskuret bröd, ostskivor och ketchup.
Samtidigt finner sig Tom snabbt tillrätta i det tilldelade livet. Huset, grannarna, kaninskötarkursen och saker som är onödiga men fina är intressant och inte minst bekväma efter att bara ha levt på det nödvändigaste. Nu kommer lojaliteten mellan far och dotter att sättas på prov, när Will vantrivs i det inrutade och Tom börjar upptäcka att det finns ett annat sätt att leva och att hon och pappan kanske inte vill samma med sina liv. Är Will självisk som vill att Tom skall växa upp utanför civilisationen, är han rädd för vad den skall göra med henne, eller är han så styrd av vad han behöver göra för sin egen överlevnad att han inte ser något annat val?
Alla skådespelare i filmen gör mycket bra insatser. Relationen mellan far och dotter visas fint: en balans mellan att alltid jobba med det nödvändigaste och djup, kärleksfull omtanke. I den unga Thomasin McKenzies ansikte kan man läsa oro för pappan, varsamhet och nyfikenhet, och en gradvisa insikten om att hennes val i livet kan vara andra än pappans. Men fastän hon står i fokus nästan hela tiden säger filmen i slutändan så mycket om Will och de plågor som driver honom, och ger en stor förståelse för människor som likt han inte har så många val om de skall orka leva vidare.
1 kommentar:
En väldigt bra film, och liksom regissörens förra handlar den om folk som håller sig vid sidan om samhället i övrigt. Detta är ju också lättare att göra i USA än i Sverige/Skandinavien. USA med sitt ofta gynnsammare klimat, sin mindre kontroll av individen, och generellt lägre levnadsomkostnader.
Väcker ju också frågan om hur långt föräldrars frihet att välja sina liv skall få gå före barnens rätt till en vanlig/civiliserad uppväxt med dess fördelar och möjligheter. En fråga som ofta besvaras väldigt olika i olika länder/Sverige/USA.
Några möjliga mindre plotholes ang. valet av boende i park i nära angränsning till miljonstad (Portland), mängden prylar i lägret, och den minimala åverkan som de boende gjort på naturen i/vid sin rustika boning. Men en film som är psykologiskt intensiv och väldigt välspelad - applåd!
Skicka en kommentar