Revenant Gun av Yoon Ha Lee

I Ninefox Gambit mötte vi Shuos Jedao innästlad i ett annat sinne, i ständig dialog med sin värd Kel Cheris. I Raven Stratagem såg vi bara Shuos Jedao genom andra berättares ögon. I Revenant Gun möter vi inte en utan två Jedao, en av dem fortfarande i Kel Cheris kropp, och i en helt ny kropp en annan Jedao skapad av de minnen som blev kvar efter att det viktigaste placerats i Cheris. Det är i princip en sjuttonårig Jedao som väckts upp, utan minnen av de triumfer och svek som gjort honom ökänd men motvilligt beundrad under de senaste seklen. Dock hoppas fraktionen som väckt upp honom att han skall ha samma list och förmåga att leda strid som den fullvuxne Shuos Jedao. Tonåringen i en vuxen krigares ärrade kropp kastas in i kommandorummet där han måste hantera såväl fientliga styrkor som den egna arméns motvilja och hexarken Nirai Kujens intriger bakom kulisserna.

Fienden är inte längre de mystiska Hafn - tyvärr är den tråden från de tidigare böckerna släppt, i samband med tidshoppet på nio år sedan slutet av Raven Stratagem. Tiden verkar kunna gå både långsamt och fort i berättelsen, vilket jag inte tror är en effekt av calendrical rot utan författarens val. Mer konkret och spännande är dock den variabla layouten på den shearmoth Jedao satts att styra från, designad av Nirai Kujen själv så att man snabbt kan vandra från ett rum till ett annat även om de nyss långt långt från varandra.

Den nya motståndaren är den fraktion som bildats kring Cheris/Jedao som vill upplösa de sista delarna av hexarkatet. Båda sidorna är decimerade av territoriestrider sinsemellan och även mot omkringliggande imperier, men nu siktar båda på att krossa varandras generaler och huvudstyrkor en gång för alla. Skall striden stå mellan den unge och den erfarne Jedao? Men Cheris har smitit iväg på ett helt annat uppdrag, som kanske kan leda till komplett seger.

De första böckerna i en trilogi kan skapa spänning genom att smyga ut trådar och antyda spännande tekniker och samband. Sista boken tyngs av att den behöver förklara åtminstone en del av mysterierna, plocka upp trådarna och avsluta väven, och Revenant Gun misslyckas till stora delar med det. Det otäcka vapnet threshold winnower och andra former av matematikbaserad krigföring överförklaras. De detaljerade beskrivningarna av inredning och klädsel är visserligen fantasieggande, men bidrar inte till förståelse och inlevelse i världen där allt utspelar sig. Redan i Raven Stratagem började det bli osannolikt hur många som genast stod beredda att vända sin lojalitet mot hexarkatet, och även hur civilisationen ignorerade servitorernas roll, de robotbetjänter som rör sig fritt och hanterar information men förväntas vara neutrala, och dessa problem mångfaldigas i Revenant Gun. Därtill kastas det ut några spännande detaljer som skulle kunna vara viktiga ledtrådar - det där kylskåpet, de möjligen heretiska danserna på matematisk basis - men som till sist inte plockas upp. Jag tror säkert att Yoon Ha Lee kommer att kunna skriva lika spännande böcker som Ninefox Gambit, men Revenant Gun var en besvikelse.

Fler böcker av Yoon Ha Lee:
Ninefox Gambit
Raven Stratagem

Phoenix Extravagant