Adolf älskar sin hustru Tekla innerligt. De tillbringar några sommarveckor på västkusten - ja, Tekla är ofta iväg och roar sig annorstädes, och Adolf stannar hemma och arbetar med sin konst. Nej, han har inte kunnat skapa de senaste åren, då han mest har stöttat Tekla i hennes framgångar som författare, men nu har inspirationen runnit till igen, litet i hemlighet. Adolf berättar allt detta för den nye vännen Gustaf, till en början lysande av sin kärlek till hustrun, men några frågor från Gustaf får fasaden att rämna och den hårt tyglade bitterheten att bryta fram. Det var han som uppmuntrade Tekla att börja skriva, men nu tar hon all hans kraft och det gör honom frustrerad.
Vi åskådare vet att Gustaf inte är en ärlig vän; han är Teklas ex-make, han har dolt det för Adolf och gjort sig till hans förtrogne med illvilligt uppsåt. Hans konversation med Adolf är till synes naturlig men målmedvetet inriktad på att vända Adolf mot Tekla. Håller hon inte på att suga livskraften ur sin unge man? Och detta trots att de börjat kalla varandra Bror och Syster? Nu är hon iväg och skrattar med andra unga män på ångbåten.
Den mycket begåvade Anders Berg låter Adolfs känslor spela över ansiktet; man kan se hur de mörka tankarna drar en skugga över kärleken som nyss fanns där. Carl Magnus Dellow som Gustav är myndig och vänskaplig, men allt är bara falskspel. När Tekla kommer hem drar han sig undan. I Lina Englunds gestalt kliver hon in i de ljusa rummen, upprymd av sina senaste äventyr. Adolfs oro och anklagelser tar hon inte på allvar utan skämtar bort, och det är förstås inte respektfullt mot maken. Men det är svårt att se henne som så ond som Gustav vill få det till.
Som överenskommet går Adolf hemifrån men stannar inom hörhåll för att se Gustav locka fram Teklas sanna karaktär. Ja, de båda forna makarna kommer nu ganska bra överens, och Tekla låter sig nästan förföras av den äldre mannen som är en bättre match för hennes rörliga intellekt. Men är inte det större sveket, det som knäcker Adolf, det att Gustav i över en veckas tid låtsats vara hans bäste vän men med baktankar om att krossa hans äktenskap? Kan han lita på något som Gustav och Tekla säger eller är han bara deras leksak? Teater Galeasens uppsättning av Fordringsägare är tätt regisserad och spelad, och ett intensivt åk mellan teoretiska positioner och känslor.
Länk till Teater Galeasens sida om Fordringsägare
Vi åskådare vet att Gustaf inte är en ärlig vän; han är Teklas ex-make, han har dolt det för Adolf och gjort sig till hans förtrogne med illvilligt uppsåt. Hans konversation med Adolf är till synes naturlig men målmedvetet inriktad på att vända Adolf mot Tekla. Håller hon inte på att suga livskraften ur sin unge man? Och detta trots att de börjat kalla varandra Bror och Syster? Nu är hon iväg och skrattar med andra unga män på ångbåten.
Den mycket begåvade Anders Berg låter Adolfs känslor spela över ansiktet; man kan se hur de mörka tankarna drar en skugga över kärleken som nyss fanns där. Carl Magnus Dellow som Gustav är myndig och vänskaplig, men allt är bara falskspel. När Tekla kommer hem drar han sig undan. I Lina Englunds gestalt kliver hon in i de ljusa rummen, upprymd av sina senaste äventyr. Adolfs oro och anklagelser tar hon inte på allvar utan skämtar bort, och det är förstås inte respektfullt mot maken. Men det är svårt att se henne som så ond som Gustav vill få det till.
 |
| Foto: John Gripenholm |
Länk till Teater Galeasens sida om Fordringsägare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar