Krilons resa av Eyvind Johnson

Krilons resa tar vid omedelbart där första boken, Grupp Krilon, slutade: Johannes Krilon är utröstad ur samtalsgruppen han själv en gång samlade kring sig, och det i en tid där man mer än någonsin behöver diskutera och hålla ihop mot dem som vill illa. Gideon Staph, Krilons konkurrent på fastighetsmarknaden, knyter männen och deras olika affärsverksamheter starkare till sin egen, och han tycks vara nära att lägga hela Stockholms bostadsmarknad under sin kontroll.

En efter en börjar medlemmarna i den forna Krilongruppen känna sig insnärjda i något de inte var beredda på. Staph och hans metoder framstår som ohederliga och otrevliga. Tanken väcks i dem att de misstankar som de haft om Krilon varit orättfärdiga. Under tiden ger sig Krilon ut på en resa till Norge för att med egna ögon se vad ockupationsmakten gör mot Sveriges grannfolk.

Den andra boken i Eyvind Johnsons trilogi fortsätter historien om andra världskriget, presenterat i form av konkreta rapporter och allegorier uppbyggda kring vad som händer Krilon och hans vänner. Förutom de symbolladdade drömscener som den gode Hovall åter igen upplever, ruskar Johnson om i sin annars raka berättarstil. Den viktiga bifiguren Isabel Verolyg som gör entré i berättelsen är konstnär med ett omtumlande förflutet (i sin förhistoria bär hon flera europeiska trauman från det tidiga nittonhundratalet). Det ger Johnson tillfälle att skriva mer expressivt, i kortare och känsloladdade scener som passar Isabel Verolygs karaktär.

Åt andra hållet av ett seriositetsspektrum uppträder den inbilske detektiven Jonasson, vars livliga fantasi och envisa fasthållande vid den sanning han tror sig hittat får honom att framstå som extraordinärt korkad i det växelvis berättade kapitlet från en tågkupé. Ännu mer humoristiskt är Krilons egen mycket, mycket utdragna lek med den egenkäre kulturprofilen Tollius. Därför bjuder den här i grunden allvarliga boken också på några goda skratt.

Jag uppskattar verkligen det hoppfulla budskap som Krilon och hans samtalsövningar bär på, och vill verkligen att det skall segra och vill hjälpa till - egentligen. Därför är det med sorg som jag snubblar på en central mening: "Alla viktiga frågor bör kunna avgöras med kloka mänskors samtal, sade Krilon då." Idag torde det stå klart att den här ambitionen inte räcker. Folk - och nuförtiden har alla något att säga till om - folk är inte överens om vilka som är kloka mänskor. Och om de kloka mänskorna samtalar och kommer fram till något, har mängder av andra mänskor alla möjligheter att protestera och motarbeta vad de kloka mänskorna kommit fram till. Det är en realitet vi har att förhålla oss till idag. Men självklart bör vi inte ge upp tron på kraften hos kloka mänskors samtal.

Fler böcker av Eyvind Johnson:
Grupp Krilon