Jo, visst finns det dåliga och onödiga remakes, och visst är det sorgligt när Hollywood satsar på gamla säkra kort istället för att våga sig på något nytt. Men en hel del remakes av gamla filmer har blivit bättre versioner, och hur väl den gamla Ghostbusters-filmen än står sig finns det gott om möjligheter att hetta upp den, med dagens rappare humor och snygga specialeffekter.
Den nya filmen utspelar sig i en värld där den första stora spökattacken och det första Ghostbusters-teamet inte existerar, men är väl medveten om att åskådarna har allt det i gott minne. Därför närmar den sig alla ikoniska detaljer liksom av en slump; logotype, slogan, för att inte tala om namnet Ghostbusters. Teamet vi ser består av entusiastiska Abby Yates (Melissa McCarthy), tekniknörden och superfixaren Jillian Holtzmann (Kate McKinnon) och den motvilliga Erin Gilbert (Kristen Wiig), och till sin lycka är en av deras första klienter Patty Tolan (Leslie Jones), som ser att teamet behöver hennes New York-kunskaper och går med dem.
De här komediennerna hör till mina favoriter sedan länge, och tillsammans håller de komiken på topp hela tiden med sina olika humortyper. Att se filmen i 3D skapar ger en många möjligheter att uppleva sig bli nedsprutad med klibbig ektoplasma. Spökena är bitvis läskiga, men till största delen roliga. Att ett självlysande monster dyker upp på en hårdrocksfestival är ju en scenshow som heter duga!
Det dimper som sagt in många minnen från åttiotalsfilmen i den nya versionen, men huvudstoryn är ny och självbärande. Blandningen av humor och spänning gör energinivån hög, och när gamla spöken (eller Ghostbusters) kommer i bild är det ännu en kick. Färgerna är starka och effekterna så snygga att man vill ta med dem hem. Spökena är hotfulla men teamets manicker är kraftfulla i händerna på de modiga Ghostbusters som mot alla odds försöker rädda New York och världens invånare från ondsinta andar. 2016 års Ghostbusters förvaltar arvet från originalfilmerna väl och skakar om det för en ny tid, och de gör det så väl att de gärna får göra flera uppföljare!
Den nya filmen utspelar sig i en värld där den första stora spökattacken och det första Ghostbusters-teamet inte existerar, men är väl medveten om att åskådarna har allt det i gott minne. Därför närmar den sig alla ikoniska detaljer liksom av en slump; logotype, slogan, för att inte tala om namnet Ghostbusters. Teamet vi ser består av entusiastiska Abby Yates (Melissa McCarthy), tekniknörden och superfixaren Jillian Holtzmann (Kate McKinnon) och den motvilliga Erin Gilbert (Kristen Wiig), och till sin lycka är en av deras första klienter Patty Tolan (Leslie Jones), som ser att teamet behöver hennes New York-kunskaper och går med dem.
De här komediennerna hör till mina favoriter sedan länge, och tillsammans håller de komiken på topp hela tiden med sina olika humortyper. Att se filmen i 3D skapar ger en många möjligheter att uppleva sig bli nedsprutad med klibbig ektoplasma. Spökena är bitvis läskiga, men till största delen roliga. Att ett självlysande monster dyker upp på en hårdrocksfestival är ju en scenshow som heter duga!
Det dimper som sagt in många minnen från åttiotalsfilmen i den nya versionen, men huvudstoryn är ny och självbärande. Blandningen av humor och spänning gör energinivån hög, och när gamla spöken (eller Ghostbusters) kommer i bild är det ännu en kick. Färgerna är starka och effekterna så snygga att man vill ta med dem hem. Spökena är hotfulla men teamets manicker är kraftfulla i händerna på de modiga Ghostbusters som mot alla odds försöker rädda New York och världens invånare från ondsinta andar. 2016 års Ghostbusters förvaltar arvet från originalfilmerna väl och skakar om det för en ny tid, och de gör det så väl att de gärna får göra flera uppföljare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar