Robert A. Heinlein tjänstgjorde i USA:s flotta under 1920- och 1930-talet, fick lämna sin tjänst på grund av TBC, men kunde bidra vid utformningen och byggandet av flygplan för flottan då andra världskriget bröt ut. Under Kalla Kriget blev han upprörd över uppropen för att nedmontera USA:s kärnvapenarsenal, då han såg vapnen som det enda som kunde avskräcka Sovjetunionen. Hans uppfattning om en stark armé som uppbackning för patriotismen fick honom att 1959 skriva Starship Troopers, en ingående beskrivning av en soldats hårda träning och lika hårda strider.
Med undantag av ett tjugotal inledande sidor och de avslutande kapitlen, som beskriver markstrider mot först Skinnies och sedan Bugs, två olika utomjordiska raser, håller sig boken på jorden och följer huvudpersonens utbildning till soldat, varvat med filosofiska diskussioner kring en uppfordrande militärisk moral. Hela samhället genomsyras av ett rättssystem med hård och direkt bestraffning av överträdelser, i form av offentlig piskning och i allvarliga fall dödsstraff. Det sägs rent ut, med en lätt fnysning, att "socialarbetare" med alltför förlåtande attityd till ungdomsbrottslingar lade grunden till en period av anarki och våld, som inte kunde stoppas förrän före detta soldater sattes till att leda världen.
Varför är just före detta soldater (de enda) lämpliga för att kunna leda ett samhälle? Inte för att de är vana att lyda order, inte för att de har sett våld och pina och varit beredd att bära dem själv, utan för att de är tränade och vana att sätta kollektivets bästa framför sitt eget bästa. Det är en intressant variant på tidens fokus på individualism som motvikt till kommunismens människomassa. Ett über-kommunistiskt samhälle ser vid dock hos Bugs, där den stora massan av arbetare eller krigare styrs av några centrala hjärnor. Skillnaden mellan dem och människor är att människor inte blint låter sina kamrater offras för rasens överlevnad utan värderar de enskilda människoliven.
Det är signifikant att hvuudpersonens namn endast framkommer i förbifarten, och inte förrän på de sista sidorna nämns det var på Jorden han kommer ifrån. Starship Troopers skall inte vara en bok om en hjältemodig huvudperson, en som utför stordåd för att han gör något oväntat och fantastiskt, och det är den inte heller. Johnnie är en soldat, senare officer, ständigt full av respekt för såväl över- som underordnade med lång erfarenhet och stor pliktkänsla.
Personligen är jag ganska förtjust i berättelser om hård arméträning, och uppskattar omväxlingen i en bok där det är gemensam kamp och inte en övermänsklig hjälte som står för segern. Dock är Starship Troopers så pepprad med militära detaljer som officers grad och vem som rankas över vem, att jag då och då förlorar intresset. Den hårdföra filosofin är också litet för självsäkert framförd; kursen i Historia och Moralfilosofi som framhåller bestraffingskulturen är till och med kategoriserad som naturvetenskap, så pass exakt anses den vara.
Jag uppskattar Starship Troopers som en produkt av sin tid - jag önskar bara att den hade innehållit fler utomjordingar!
Fler böcker av Robert A. Heinlein:
Double Star
Have Space Suit - Will Travel
Stranger In A Strange Land
Med undantag av ett tjugotal inledande sidor och de avslutande kapitlen, som beskriver markstrider mot först Skinnies och sedan Bugs, två olika utomjordiska raser, håller sig boken på jorden och följer huvudpersonens utbildning till soldat, varvat med filosofiska diskussioner kring en uppfordrande militärisk moral. Hela samhället genomsyras av ett rättssystem med hård och direkt bestraffning av överträdelser, i form av offentlig piskning och i allvarliga fall dödsstraff. Det sägs rent ut, med en lätt fnysning, att "socialarbetare" med alltför förlåtande attityd till ungdomsbrottslingar lade grunden till en period av anarki och våld, som inte kunde stoppas förrän före detta soldater sattes till att leda världen.
Varför är just före detta soldater (de enda) lämpliga för att kunna leda ett samhälle? Inte för att de är vana att lyda order, inte för att de har sett våld och pina och varit beredd att bära dem själv, utan för att de är tränade och vana att sätta kollektivets bästa framför sitt eget bästa. Det är en intressant variant på tidens fokus på individualism som motvikt till kommunismens människomassa. Ett über-kommunistiskt samhälle ser vid dock hos Bugs, där den stora massan av arbetare eller krigare styrs av några centrala hjärnor. Skillnaden mellan dem och människor är att människor inte blint låter sina kamrater offras för rasens överlevnad utan värderar de enskilda människoliven.
Det är signifikant att hvuudpersonens namn endast framkommer i förbifarten, och inte förrän på de sista sidorna nämns det var på Jorden han kommer ifrån. Starship Troopers skall inte vara en bok om en hjältemodig huvudperson, en som utför stordåd för att han gör något oväntat och fantastiskt, och det är den inte heller. Johnnie är en soldat, senare officer, ständigt full av respekt för såväl över- som underordnade med lång erfarenhet och stor pliktkänsla.
Personligen är jag ganska förtjust i berättelser om hård arméträning, och uppskattar omväxlingen i en bok där det är gemensam kamp och inte en övermänsklig hjälte som står för segern. Dock är Starship Troopers så pepprad med militära detaljer som officers grad och vem som rankas över vem, att jag då och då förlorar intresset. Den hårdföra filosofin är också litet för självsäkert framförd; kursen i Historia och Moralfilosofi som framhåller bestraffingskulturen är till och med kategoriserad som naturvetenskap, så pass exakt anses den vara.
Jag uppskattar Starship Troopers som en produkt av sin tid - jag önskar bara att den hade innehållit fler utomjordingar!
Fler böcker av Robert A. Heinlein:
Double Star
Have Space Suit - Will Travel
Stranger In A Strange Land
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar