Gehen, Ging, Gegangen av Jenny Erpenbeck

Richard lämnar sitt arbete som professor i forntida språk och bär hem sina papper och böcker till hemmet, ett rymligt hus vid en sjö i Berlins utkanter. Som änkling och nyligen pensionerad har han nu inget som kräver hans uppmärksamhet. Han håller fast vid sina rutiner, och hans analytiska sinne är, tycks det som, på väg att dras in i en spiral av reflektioner kring vardagsting, likt ett immunsystem som utvecklar allergier i brist på verkliga prövningar. En man drunknade i sjön i början av sommaren; tills han är funnen tillhör sjön honom och Richard avstår från att bada där.

Av en händelse ser han ett nyhetsreportage om hungerstrejkande flyktingar på Oranienplatz, mitt i staden. Han besöker ett informationsmöte för de asylsökande männen och andra engagerade, och kort därefter flyttas flyktingarna till ett före detta ålderdomshem i samma stadsdel som Richards hus. Med sin myckna fria tid att spendera besöker Richard hemmet där flyktingarna befinner sig, och tar några små steg för att intressera sig för dem. Under förevändningen att han gör en undersökning för universitetet har han en lista med frågor att ställa männen. Frågorna är välskrivna och välstrukturerade, men redan vid första samtalet går svaren och livsskildringen långt utöver vad en aldrig så välskriven lista kan sammanfatta.

Tyst inom sig ger Richard männen namn efter deras likar i kulturhistorien medan han lär känna dem. En man med gyllene skor liknar Hermes, en annan Arthursagans Tristan, då även hans mor dog då han föddes. Richards sätt att närma sig männen är distanserat, men samtidigt det enda sätt han kan. En av männen vill spela piano, så Richard bjuder honom hem till sig för att traktera pianot han äger. En annan man talar italienska, så han får läsa den enda bok på italienska som Richard har, Dantes Inferno.

Gehen, Ging, Gegangen är inte lika omedelbart gripande som Jenny Erpenbecks tidigare böcker. Det långsamma framskridandet av handlingen parat med Richards avmätta engagemang skapar en distans även till läsaren. Erpenbecks vida perspektivseende, som hon delar med Richard, skapar en del skarpa bilder, såsom tanken på att en man tillryggalagt tretusen kilometer för att komma till Richards trädgård och sopa löv. Det är också uppfriskande att läsa om en man som gör gott utan att vara ren altruist; till stor del ställer Richard upp som tysklärare för att han vill komma närmare den etiopiska kvinna som undervisar i grundläggande läsning och skrivning.

Den djupaste behållningen med boken är beskrivningen av hur Richard steg för steg kommer närmare männen och hur de blir mer och mer verkliga inför honom och oss läsare. Att hundratusentals människor flyr från svält och krig är en siffra som är omöjlig att begripa; de grymmaste levnadsödena gör ont på en skala som också är svår att förstå. Att tillsammans med Richard lära känna några av människorna och se dem försöka finna sig tillrätta i Europa är en bra mellanväg till djupare förståelse och sympati. På samma sätt är Richards privata engagemang, där han inte kan hjälpa alla tusentals flyktingar men några av dem, en form av engagemang som inte löser alla problem men sår ett frö till något bättre, och det är minst lika viktigt i det näraliggande perspektivet.

Fler böcker av Jenny Erpenbeck:
Wörterbuch
Heimsuchung
Aller Tage Abend