Mitch Courtenay är en skicklig och framgångsrik copywriter i ett framtida Amerika. Och i en värld som numera styrs av företag, är reklambranschen en otroligt viktig maktspelare. Det skall dock inte förglömmas att det inte bara är annonser och jinglar som får konsumenter att köpa produkter; det finns ofta något beroendeframkallande inblandat i kaffet, cigaretterna, mellanmålsbitarna och så vidare. Men reklambranschen gör sitt till, och konkurrensen mellan de olika byråerna är ännu skarpare än mellan produkterna de säljer:
Detta känner Mitch av in på bara skinnet när han sätts som chef över den oerhört viktiga kampanjen för att locka bosättare till Venus. Att locka, eller snarare lura, folk att kolonisera den heta planeten med giftig atmosfär kommer att bli ett tufft jobb, men Mitch vet att han kan klara det, och låter inte några mordförsök hejda sig. Men sabotage från en kollega? Där går det för långt. Mitch ger sig av till Antarktis för att göra upp, men snubblar in i en konspiration som är djupare och vidare förgrenad än han kunnat föreställa sig.
Bortsett från Venus-temat är det inte handlingen i sig som är science fiction, utan den värld som skymtar förbi i Mithcs liv, först som priviligerad star-class-medborgare, och senare på botten av samhällsstegen. Boken är skriven 1952, och är förvånansvärt framsynt i sin framtidsbild. Har man råd äter man New Meat, medan övriga får hålla tillgodo med Regenerated Meat, som inte smakar lika bra. (En läskig och fascinerande beskrivning av hur kycklingkött odlas dyker upp i ett par kapitel.) Träd och annan växtlighet tycks vara närmast utrotad, eftersom trä nu värderas högre än guld och platina och används i små mängder i dyrbara ringar. Mot denna miljöförstöring och konsumism står en underjordisk rörelse, Consies, det vill säga Conservationists som vill bevara naturen, och som betraktas som galna och motarbetas av etablissemanget.
En annan klarsynthet är att Mitchs hustru Kathy (de har ett årslångt kontrakt som kan förnyas eller avlutas) är läkare och en mycket självständig person som inte vill låta ett hemmafruliv stå ivägen för arbetet. Kathys roll väger nästan upp kvinnosynen i resten av boken, som har litet väl mycket av känslan "grabbar skriver för andra grabbar", en attityd man väl får vänja sig vid när man läser tidig SF. Boken är skriven i jagform, med ett förtroligt tilltal till läsaren, med ett halsbrytande tempo och knappt tillräckligt med detaljer för att sätta stämningen i varje ny scen.
Jätteföretag och reklambyråer samarbetar alltså för att hålla största delen av befolkningen fast i slavförhållanden, antingen under produkterna de är beroende av att konsumera eller i rena trälarbeten på fleråriga kontrakt. Något av det roligaste i boken är Mitchs optimistiska cynism när han ignorerar förhållanden och kämpar för att få tillbaka sin ställning som star-class-medborgare. Det är också spännande att se hur konspirationsringarna hakar i varandra, även om jag hade önskat mig ett eller par extra plot twists mot slutet, bara för nöjes skull. Men trots att jag hade velat veta mer om precis hur de tänkt sig kolonisera Venus, är The Space Merchants en underhållande roman med aspekter vi intressant nog kan känna igen över sextio år senare.
Killing in an industrial feud is a misdemeanor. Killing without Notification is a commercial offence.
Detta känner Mitch av in på bara skinnet när han sätts som chef över den oerhört viktiga kampanjen för att locka bosättare till Venus. Att locka, eller snarare lura, folk att kolonisera den heta planeten med giftig atmosfär kommer att bli ett tufft jobb, men Mitch vet att han kan klara det, och låter inte några mordförsök hejda sig. Men sabotage från en kollega? Där går det för långt. Mitch ger sig av till Antarktis för att göra upp, men snubblar in i en konspiration som är djupare och vidare förgrenad än han kunnat föreställa sig.
Bortsett från Venus-temat är det inte handlingen i sig som är science fiction, utan den värld som skymtar förbi i Mithcs liv, först som priviligerad star-class-medborgare, och senare på botten av samhällsstegen. Boken är skriven 1952, och är förvånansvärt framsynt i sin framtidsbild. Har man råd äter man New Meat, medan övriga får hålla tillgodo med Regenerated Meat, som inte smakar lika bra. (En läskig och fascinerande beskrivning av hur kycklingkött odlas dyker upp i ett par kapitel.) Träd och annan växtlighet tycks vara närmast utrotad, eftersom trä nu värderas högre än guld och platina och används i små mängder i dyrbara ringar. Mot denna miljöförstöring och konsumism står en underjordisk rörelse, Consies, det vill säga Conservationists som vill bevara naturen, och som betraktas som galna och motarbetas av etablissemanget.
En annan klarsynthet är att Mitchs hustru Kathy (de har ett årslångt kontrakt som kan förnyas eller avlutas) är läkare och en mycket självständig person som inte vill låta ett hemmafruliv stå ivägen för arbetet. Kathys roll väger nästan upp kvinnosynen i resten av boken, som har litet väl mycket av känslan "grabbar skriver för andra grabbar", en attityd man väl får vänja sig vid när man läser tidig SF. Boken är skriven i jagform, med ett förtroligt tilltal till läsaren, med ett halsbrytande tempo och knappt tillräckligt med detaljer för att sätta stämningen i varje ny scen.
Jätteföretag och reklambyråer samarbetar alltså för att hålla största delen av befolkningen fast i slavförhållanden, antingen under produkterna de är beroende av att konsumera eller i rena trälarbeten på fleråriga kontrakt. Något av det roligaste i boken är Mitchs optimistiska cynism när han ignorerar förhållanden och kämpar för att få tillbaka sin ställning som star-class-medborgare. Det är också spännande att se hur konspirationsringarna hakar i varandra, även om jag hade önskat mig ett eller par extra plot twists mot slutet, bara för nöjes skull. Men trots att jag hade velat veta mer om precis hur de tänkt sig kolonisera Venus, är The Space Merchants en underhållande roman med aspekter vi intressant nog kan känna igen över sextio år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar