Stephen Hawking med flera varnar för att utomjordiska civilisationer kan vara fientliga och farliga för mänskligheten. Men även om de inte är fientliga, även om de vill vårt bästa, skulle det vara bra för Jordens befolkning? En dag befinner sig enorma skepp över centrala städer på alla kontinenter, och dess befälhavare talar till människorna - inte hotfullt, men påbjudande. Under milt tvång från den överlägsna makten i skyn harmoniseras alla jordens kulturer till en civiliserad, välmående människoras.
Arthur C. Clarkes bok Childhood's End är skriven som en serie av spännande händelser; mysterier som antyds för att till slut få sin förklaring. Syfy-serien som gjordes efter boken hade kanske kunnat ta tillvara alla cliffhangers bättre i fler och utbroderade episoder, men då hade berättelsen kunnat bli för spretig för TV. I den här relativt korta men innehållsrika boken ger till exempel kidnappningsdramat i inledningen en bredare bild av stämningarna under mänsklighetens nya Overlords.
Ett initialt spänningsmoment är att rymdskeppens besättning inte visar sitt utseende; det dröjer femtio år innan människorna får se dem. Boken följer detta tidshopp och målar upp ett samhälle fritt från konflikter - men kanske inte från problem. Det sägs flera gånger att fler människor är fria att ägna sig åt att skapa konst, film eller vad som än faller dem in, men ändå skapas inga nya mästerverk som kan mäta sig med dem från tidigare sekel. Forskningen har också hamnat i en återvändsgränd när utomjordingarna, med egna förbehåll, ger människor vetenskapliga upptäckter samt teknologi till flygtransport och liknande vardagshjälp. Vart är mänskligheten på väg? Har the Overlords planer som de ännu inte delat med sig av?
Det ligger en stillsam, ödesmättad stämning över hela boken. Allt eftersom mer avslöjas, växer känslan av att vara en liten civilisation i ett stort universum. Där finns många andra civilisationer och intelligenser, men glimtarna från dem skapar snarare en ännu djupare känsla av litenhet.
Trots att Childhood's End är kort är den i vissa partier pratig och upprepar det den vill säga flera gånger över några sidor. Det är dock något som är lätt att ha överseende med. Det stegvisa uppenbarandet av nya mysterier och de svindlande perspektiven är spännande i sig, och gör boken mycket läsvärd.
Arthur C. Clarkes bok Childhood's End är skriven som en serie av spännande händelser; mysterier som antyds för att till slut få sin förklaring. Syfy-serien som gjordes efter boken hade kanske kunnat ta tillvara alla cliffhangers bättre i fler och utbroderade episoder, men då hade berättelsen kunnat bli för spretig för TV. I den här relativt korta men innehållsrika boken ger till exempel kidnappningsdramat i inledningen en bredare bild av stämningarna under mänsklighetens nya Overlords.
Ett initialt spänningsmoment är att rymdskeppens besättning inte visar sitt utseende; det dröjer femtio år innan människorna får se dem. Boken följer detta tidshopp och målar upp ett samhälle fritt från konflikter - men kanske inte från problem. Det sägs flera gånger att fler människor är fria att ägna sig åt att skapa konst, film eller vad som än faller dem in, men ändå skapas inga nya mästerverk som kan mäta sig med dem från tidigare sekel. Forskningen har också hamnat i en återvändsgränd när utomjordingarna, med egna förbehåll, ger människor vetenskapliga upptäckter samt teknologi till flygtransport och liknande vardagshjälp. Vart är mänskligheten på väg? Har the Overlords planer som de ännu inte delat med sig av?
Det ligger en stillsam, ödesmättad stämning över hela boken. Allt eftersom mer avslöjas, växer känslan av att vara en liten civilisation i ett stort universum. Där finns många andra civilisationer och intelligenser, men glimtarna från dem skapar snarare en ännu djupare känsla av litenhet.
Trots att Childhood's End är kort är den i vissa partier pratig och upprepar det den vill säga flera gånger över några sidor. Det är dock något som är lätt att ha överseende med. Det stegvisa uppenbarandet av nya mysterier och de svindlande perspektiven är spännande i sig, och gör boken mycket läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar