Efter den magnifika Sibelius/Nielsenfestivalen förra året kunde man oroa sig för att orkestern var övermätt på de båda tonsättarna, men tack och lov tycks så inte vara fallet. En kammarmusikkonsert som blev uppskjuten ett år glädjer oss som absolut inte tröttnat på de båda nordiska kompositörerna.
Det första vi får är Jean Sibelius Svit i A-dur för stråktrio, spelad fint fast aningen forcerat mot slutet av Joakim Svenheden (violin), Pascal Siffert (viola) och Johannes Rostamo (cello). Därpå ansluter Johannes Lörstad (violin) och Håkan Ehrén (kontrabas) för Carl Nielsens skärande sorgliga Vid en ung konstnärs bår, där dock Ehréns vackra kontrabas ger tyngd och tröst i musiken. Mer upplyftande är stycket innan paus: Andante Festivo av Sibelius, där de fem instrumenten är fint balanserade mot varandra och kontrabasen än en gång gör ett gott intryck.
Ralph Vaughan Williams avslutar konserten, i egenskap av vän till och inspirerad av Sibelius. Hans Kvintett i c-moll för piano, violin, viola, cello och kontrabas är ett rikt och varierat verk, där det ibland låter som att ensemblen splittrar sig i två grupper som spelar var sitt stycke, vilket dock klingar vackert tillsammans. Sammantaget var det ett välkomponerat program som var ytterst njutbart att få höra.
Det första vi får är Jean Sibelius Svit i A-dur för stråktrio, spelad fint fast aningen forcerat mot slutet av Joakim Svenheden (violin), Pascal Siffert (viola) och Johannes Rostamo (cello). Därpå ansluter Johannes Lörstad (violin) och Håkan Ehrén (kontrabas) för Carl Nielsens skärande sorgliga Vid en ung konstnärs bår, där dock Ehréns vackra kontrabas ger tyngd och tröst i musiken. Mer upplyftande är stycket innan paus: Andante Festivo av Sibelius, där de fem instrumenten är fint balanserade mot varandra och kontrabasen än en gång gör ett gott intryck.
Ralph Vaughan Williams avslutar konserten, i egenskap av vän till och inspirerad av Sibelius. Hans Kvintett i c-moll för piano, violin, viola, cello och kontrabas är ett rikt och varierat verk, där det ibland låter som att ensemblen splittrar sig i två grupper som spelar var sitt stycke, vilket dock klingar vackert tillsammans. Sammantaget var det ett välkomponerat program som var ytterst njutbart att få höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar