Halfway Human av Carolyn Ives Gilman

Med en historia inuti en annan historia skissar Carolyn Ives Gilman upp en mänsklighet som sträckt sig ut över flera solsystem, bildat federationer men också tappat kontakten med gamla kolonier som utvecklats åt ett eget håll. På Capella finns ännu (sekretessbelagda) dokument från expeditionen till Gammadis, men tidsresor dit tar femtioett år även i ljushastighet och Gammadis befolkning håller sig för sig själv. Det är alltså en stor överraskning när Val Andrada på sjukhuset där hon arbetar tar emot en gammadian, Tedla, därtill en av planetens unika tredje kön, de neutrala bland.

På Capella är information den viktigaste handelsvaran, och det är väl beskrivet hur detta faktum genomsyrar alla capellaners handlingar. Till och med Vals lilla dotter vill ta betalt för att lära ut en lek till en besökare! Det är delvis därför som information om Gammadis och dess samhällsskick är så svårt att få tag i, och Vals omsorger om gammadianen Tedla alltid har ett inslag av egennytta - hur mycket kan hon själv vinna på kunskapen från samtalen med Tedla? Pengar? Några kliv mot en säker karriär? Jag gillar den aspekten av berättelsen, att Val inte helt osjälviskt vill rädda Tedla, utan tar anställning hos den mäktiga organisationen som visar intresse för att hantera Tedlas fall, trots att det finns misstankar om deras intentioner.

Det öppnar dock för en, i mitt tycke, blind fläck i berättelsen. Det unika har hänt att några besökare från Gammadis har kommit till Capella och vill ta med Tedla tillbaka, dock efter att först ha återställt hens minne och känslotillstånd, vilket skulle ske genom omfattande ingrepp i hens hjärna. Varken Tedla eller Val opponerar sig särskilt starkt emot det, trots att Gammadis samhälle tycks vila på att blands utnyttjas som slavar.

För Halfway Human handlar inte så mycket om Capella utan om Gammadis, och större delen av boken består av Tedlas berättelse om sin uppväxt, kompletterad med de få anteckningar som finns av en besökande antropolog. Min initiala reaktion är att ifrågasätta greppet; kan en person berätta så mycket och så sammanhängande under några få timmar i en pressad situation? Men historien är så intressant att jag snart accepterar den direkta berättartekniken.

Det är spännande att få läsa om Tedlas uppväxt tillsammans med jämnåriga barn; det nästan bekymmersfria livet under åren innan deras kön och öde bestäms. Ännu mer fascinerande är beskrivningarna av livet som bland, träningen till betjänt åt kvinnor och män vilket inte bara innebär att lära sig hushållssysslor utan att acceptera att en är mindre värd än de riktiga människorna. Carolyn Ives Gilman har en god blick för vilka bindningar och slitningar som kan uppstå mellan blands. I sin tjänarroll skall de vara närmast osynliga för människorna, vilka tänker på dem som en opersonlig massa, men bakom kulisserna är det självklart aldrig så enkelt. Dessutom har blands tillgång till alla mänskliga utrymmen via ett stort nät av undangömda gångar och salar. De finns där för att blands skall kunna dyka upp och försvinna obemärkt, och är lika förbisett och underskattat av människorna som blands själva.

Som sagt tyckte jag att boken innehöll några smärre missar, men desto mer av idérikedom och gott världsbygge. Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Capella och andra världar av Carolyn Ives Gilman.

Fler böcker av Carolyn Ives Gilman:
Arkfall
Dark Orbit
Isles of the Forsaken