Jag är en stor beundrare av Cindy Shermans verk och minns med glädje den gedigna utställningen på Louisiana för sex år sedan, där hennes fotoserier presenterades i kronologisk ordning. Jag tyckte att det gav en väg till förståelse för hur hon tänkt när hon startade en ny serie, och jag tycker att det är relevant för Shermans konst. Även Moderna Muséets lilla gratisbroschyr nämner hur Sherman följt upp konst- och modevärldens omfamningar med mer avskräckande tema för sina serier. Men i hängningen har man sedan blandat verk från olika perioder, och jag kan inte låta bli att för mig själv från vilken serie de olika fotona kommer, och önska att man fått se flera av dem i sträck för att jämföra dem.
En av Cindy Shermans styrkor är just att en fotoserie inte bara är en serie enkla variationer på ett tema. Varje foto berättar en egen historia om en unik individ. Det såg man redan i hennes tidiga studie av människor ur vardagen: den plugghästen är inte lik den andra plugghästen; den discobruden ser annorlunda ut än den discobruden. Man får verkligen anledning att närstudera varje person och fundera på just hennes historia och motivation.
En behållning med utställningen är de två clownporträtten sida vid sida, som ger mig tillfälle att se precis hur den ena clownen skiljer sig från den andra. Tidigare har jag varit trött när jag kommit så långt i tittandet/läsandet och inte gett dem samma uppmärksamhet som t.ex. Untitled Film Stills och Centerfolds. Fotoserierna med rörelsemönster ger också en antydan om hur noggrant Sherman arbetar fram sina karaktärer. Sviten med vridna könsorgan, sexleksaker och anatomiska dockor ihoppusslade på olika sätt får de livlösa föremålen att se så ensamma och utnyttjade ut, som att de skulle kunna vara så mycket mer om de finge chansen.
Vi får också se några av Cindy Shermans allra nyaste verk, muralverken där hon istället för smink använt sig av photoshop för att förändra sina anletsdrag. Bakgrunderna är ibland skissade, ibland bearbetade så att de på nära håll liknar målningar. Ja, nu kan man med hjälp av bildmanipulation skapa fiktiva bilder av sig själv; placera in sig själv i världshistorien eller putsa upp sin skönhet eller betydelse i samhället. Men precis som med serien av mecenater några år tidigare, förlorar aldrig motiven sin personlighet eller vår sympati. Man ser att de är huvudrollerna i sina egna berättelser, att de kanske har hittat sin plats i världen men att de också arbetar för att utforma sin identitet och det yttre som vi andra ser. De mer eller mindre överdrivna anletsdragen och sminkningarna må se hafsiga och grälla ut vid en snabb blick, men när man tittare närmare ser man människan just i gliporna.
Länk till Moderna Muséets sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar