Den döende patriarken Bon Agornins ihopsamlade förmögenhet skall fördelas mellan hans barn. Skall de ogifta döttrarna få tillräckligt för en god hemgift? Skall de mindre bemedlade bli gynnade på de äldres bekostnad, eller kanske till och med tvärtom? Denna intrig med bryderier lyfta från Jane Austens utmärkta böcker utvecklar sig litet annorlunda och med fascinerande inslag ur drakarnas vardagsliv och historia.
De otaliga historiska bilderna av drakar som ligger på sitt guld och vaktar det har helt rätt. Inget är så bekvämt för drakar som att ligga på guld. De kan även vila på stenhällar, men i välbärgade hem är sovplatserna högar av guldmynt, även i gästrummen. Det stämmer också att det ger ett långt liv och god hälsa att äta en drakes hjärta och lever, ja, faktiskt hens hela kropp. Därför är det minst lika viktigt vilka som får äta och hur stora bitar av Bon Agornin efter att han har dött. Sjukliga drakar kan återfå hälsan av ett stort stycke drake, och det är extra viktigt eftersom svaga drakungar och skröpliga tjänare riskerar att slukas av närmaste feodalherre som är skyldig (och i vissa fall mycket ivrig) att undanröja de svaga för rasens fortsatta styrka.
Kapitel för kapitel sjunker man in i denna värld, lär sig mer och finner draköden att sympatisera med. Drakarna har underbara passande namn, som Selendra, Haner och Daverak, och titlar som Exalted, August och Illustrious. De talar också om sina gamla fiender Yarge. Efterhand framkommer att Yarge är små, mjuka och saknar vingar - de är människor! Eftersom jag träffade Jo Walton medan jag läste boken kunde jag passa på att fråga var namnet "Yarge" kommer ifrån, och jag skrattade när jag fick höra att det kommer från "George" - kung George, drakdödaren, har fått ge namn åt alla som liknar honom i drakars ögon!
Tooth and Claw är en tänkvärd speglning av det samhälle Jane Austen skriver om. De traditioner och lagar som reglerade människors frihet då blir ännu tydligare och bindande i drakarnas värld: en svag drake blir inte bara fattig och utstött utan riskerar att utmanas, dödas och ätas upp. Präster och tjänare låter sina vingar bindas i ödmjukhet och lydnad - tänk vilken förlust att inte få kunna flyga fritt!
Jo Walton är en skicklig författare med en förledande sedesam berättarröst. Jag skulle gärna läsa mer från Irieth och drakarnas värld, men tills drakarna återkommer i Waltons persongalleri för att fästas på papper, lever världen med sagolika skatter och flygturer över snöiga landskap kvar i mitt minne.
Fler böcker av Jo Walton:
Farthing
Ha'penny
Among Others
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar