Klaus Manns verk Mefisto handlar om en skådespelare som lierar sig med makten för att garantera sin fortsatta framgång, vilket är speciellt osmakligt när makten är 1930-talets nazistregim. I Kia Berglunds remix för 2013 blandas skådespelarens inre diskussioner med ett framförande av Richard III och korta fragment av en realitet där SD har röstats fram till regeringsmakten.
Tobias Hjelm spelar alla roller i pjäsen; den kämpande skådespelaren, den klagande men lockande Mefisto, och dessutom alla roller i Richard III. Tobias Hjelm är en fantastisk skådespelare, och få skulle klara av det här eldprovet lika väl som han.
Jag tycker illa om politiskt övertydliga verk som skriver en på näsan vad man skall tycka eller förutsätter att åskådaren har samma åsikt som de framförande. Men Mefisto Remixed innehåller litet för många lösa bitar för att man skall kunna hitta en röd tråd att följa. Man kan hitta några paralleller: Richard III:s intrigerande för att gripa makten och SD:s (möjliga) frammarsch; Richard III:s lismande frieri till Lady Anne och Mefistos lockande erbjudande till skådespelaren.
Men till stor del känner jag att jag saknar både det ena och det andra. Tobias Hjelm byter ögonblickligen och övertygande mellan sin skådespelare och Mefisto, och den grinande mannen i solglasögon är en fascinerande figur som till en början klagar på skådespelaren och bryter in när det börjar bli för personligt och ointressant. Men jag skulle velat se mer av honom för att ge honom konturer, och framför allt höra mer av hans erbjudanden om framgång och hot om misslyckande för att förstå vad skådespelaren slits mellan. Även om de flesta i publiken säkert vet vad det handlar om så kommer slutet alltför hastigt och utan större förklaringar.
Den stora behållningen av pjäsen är scenerna ur Richard III. Jag har inte sett den på svensk teater och hoppas att Mefisto Remixed kan inspirera till en komplett uppsättning av Shakespeares pjäs.
Länk till Teater Giljotins sida om Mefisto Remixed
Tobias Hjelm spelar alla roller i pjäsen; den kämpande skådespelaren, den klagande men lockande Mefisto, och dessutom alla roller i Richard III. Tobias Hjelm är en fantastisk skådespelare, och få skulle klara av det här eldprovet lika väl som han.
Jag tycker illa om politiskt övertydliga verk som skriver en på näsan vad man skall tycka eller förutsätter att åskådaren har samma åsikt som de framförande. Men Mefisto Remixed innehåller litet för många lösa bitar för att man skall kunna hitta en röd tråd att följa. Man kan hitta några paralleller: Richard III:s intrigerande för att gripa makten och SD:s (möjliga) frammarsch; Richard III:s lismande frieri till Lady Anne och Mefistos lockande erbjudande till skådespelaren.
Men till stor del känner jag att jag saknar både det ena och det andra. Tobias Hjelm byter ögonblickligen och övertygande mellan sin skådespelare och Mefisto, och den grinande mannen i solglasögon är en fascinerande figur som till en början klagar på skådespelaren och bryter in när det börjar bli för personligt och ointressant. Men jag skulle velat se mer av honom för att ge honom konturer, och framför allt höra mer av hans erbjudanden om framgång och hot om misslyckande för att förstå vad skådespelaren slits mellan. Även om de flesta i publiken säkert vet vad det handlar om så kommer slutet alltför hastigt och utan större förklaringar.
Den stora behållningen av pjäsen är scenerna ur Richard III. Jag har inte sett den på svensk teater och hoppas att Mefisto Remixed kan inspirera till en komplett uppsättning av Shakespeares pjäs.
Länk till Teater Giljotins sida om Mefisto Remixed
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar