Sedan serietidningarnas storhetstid för sjuttio-åttio år sedan har de båda förlagen Marvel och DC Comics tävlat om läsarnas uppmärksamhet med spektakulära superhjältar. Marvel skjuter just nu ut en hel radda superhjältefilmer, medan DC Comics hamnat på efterkälken. Visst har Batman varit en succé i sina olika reboots, men min barndomsfavorit Stålmannen har inte lyckats lyfta. Nu matchar man fram en superhjälte som haft en medelstor men trogen fanskara: Gröna Lyktan, eller Green Lantern som han får heta även i den svenska översättningen.
Det är en lång förhistoria till Green Lanterns äventyr: det finns tusentals utvalda personer som tillsammans övervakar 3600 olika sektorer av universum. De är utvalda av ett mystiskt och råd av uråldriga och mäktiga varelser, och får sin styrka av en grön ring som kanaliserar bärarens vilja till att kunna åstadkomma vad han/hon/den behöver. Det är inte bara människor som bär en grön ring, tvärtom är det unga och okunniga människosläktet så smått sedda över axeln av de många livsformerna i universum. Men nu har en döende Green Lantern-väktare kraschat sitt rymdskepp på jorden och lämnat sin ring och sin kraft till Hal Jordan (Ryan Reynolds). Han behöver snabbt lära sig att behärska sin nya kraft, för en mäktig och ondskefull varelse är på väg för att sluka alla människor på jorden.
Av årets superhjältefilmer har Green Lantern 3D fått de sämsta recensionerna. Så orättvist! Jag tycker verkligen att den är den bästa av alla jag har sett, bättre än Transformers 3 till och med om man klippte bort alla människor och bara hade kvar stora robotar som krossade hus! Nu skall jag räkna upp alla orsaker till det.
I lagom stora doser berättas den komplicerade bakgrundshistorian så att Green Lantern-sammanslutningens stora räckvidd i både tid och rum framkommer. De olika icke-människolika medlemmarna, vare sig de är animerade eller byggda med skickligt gjorda ansiktsmasker, har personliga drag och uttryck, och talar om sina uppgifter på ett så självklart sätt att även vi jordbundna förstår allvaret. Och monstret! Den vaknande, giriga varelsen som är ute efter att sluka jorden och hela universum är riktigt otäckt! Som en blandning mellan bläckfisk och spöke rör han sig mellan stjärnorna och växer i kraft och ondska.
Nere på jorden börjar det litet sämre. Hal Jordan är begåvad men dumdristig och vårdslös, och scenerna som skall förklara hans våghalsiga personlighet är så pinsamma att jag önskar jag kunnat snabbspola. Men hans djärva personlighet gör att han kämpar sig igenom motgångar och utmaningar, och växer med sina erfarenheter.
Den onda varelsen som lurar i rymden har också en agent på jorden, som råkar vara Hals barndomsvän Hector. Gamla stråk av avundsjuka och rivalitet eldar på Hectors nyväckta hat mot Hal och den gröna kraften. Att fyllas av den gula kraften, som drivs av skräck, förvrider Hectors kropp till groteska missbildningar. Peter Sarsgaard är riktigt bra på att spela blandningen av plågad loser och hämndlysten supervarelse, som ju dessutom konkurrerar med Hal om den tredje barndomsvännen, vackra Carol. Hon blir mer än bara "pretty love interest" eftersom Blake Lively gör henne så sympatisk och smart.
Läckra specialeffekter, många goda skådespelare och en spännande historia gör att Green Lantern 3D är årets bästa superhjältefilm. Det är bra att den slutar med en öppning för uppföljare!
Det är en lång förhistoria till Green Lanterns äventyr: det finns tusentals utvalda personer som tillsammans övervakar 3600 olika sektorer av universum. De är utvalda av ett mystiskt och råd av uråldriga och mäktiga varelser, och får sin styrka av en grön ring som kanaliserar bärarens vilja till att kunna åstadkomma vad han/hon/den behöver. Det är inte bara människor som bär en grön ring, tvärtom är det unga och okunniga människosläktet så smått sedda över axeln av de många livsformerna i universum. Men nu har en döende Green Lantern-väktare kraschat sitt rymdskepp på jorden och lämnat sin ring och sin kraft till Hal Jordan (Ryan Reynolds). Han behöver snabbt lära sig att behärska sin nya kraft, för en mäktig och ondskefull varelse är på väg för att sluka alla människor på jorden.
Av årets superhjältefilmer har Green Lantern 3D fått de sämsta recensionerna. Så orättvist! Jag tycker verkligen att den är den bästa av alla jag har sett, bättre än Transformers 3 till och med om man klippte bort alla människor och bara hade kvar stora robotar som krossade hus! Nu skall jag räkna upp alla orsaker till det.
I lagom stora doser berättas den komplicerade bakgrundshistorian så att Green Lantern-sammanslutningens stora räckvidd i både tid och rum framkommer. De olika icke-människolika medlemmarna, vare sig de är animerade eller byggda med skickligt gjorda ansiktsmasker, har personliga drag och uttryck, och talar om sina uppgifter på ett så självklart sätt att även vi jordbundna förstår allvaret. Och monstret! Den vaknande, giriga varelsen som är ute efter att sluka jorden och hela universum är riktigt otäckt! Som en blandning mellan bläckfisk och spöke rör han sig mellan stjärnorna och växer i kraft och ondska.
Nere på jorden börjar det litet sämre. Hal Jordan är begåvad men dumdristig och vårdslös, och scenerna som skall förklara hans våghalsiga personlighet är så pinsamma att jag önskar jag kunnat snabbspola. Men hans djärva personlighet gör att han kämpar sig igenom motgångar och utmaningar, och växer med sina erfarenheter.
Den onda varelsen som lurar i rymden har också en agent på jorden, som råkar vara Hals barndomsvän Hector. Gamla stråk av avundsjuka och rivalitet eldar på Hectors nyväckta hat mot Hal och den gröna kraften. Att fyllas av den gula kraften, som drivs av skräck, förvrider Hectors kropp till groteska missbildningar. Peter Sarsgaard är riktigt bra på att spela blandningen av plågad loser och hämndlysten supervarelse, som ju dessutom konkurrerar med Hal om den tredje barndomsvännen, vackra Carol. Hon blir mer än bara "pretty love interest" eftersom Blake Lively gör henne så sympatisk och smart.
Läckra specialeffekter, många goda skådespelare och en spännande historia gör att Green Lantern 3D är årets bästa superhjältefilm. Det är bra att den slutar med en öppning för uppföljare!
3 kommentarer:
Jag tyckte den var helt OK men jag är nog inget stort fan av superhjältefilmer även om jag ser de flesta.
Oj, det här är nog första positiva texten jag har läst om den, tror jag. Vad intressant. Blev lite mer sugen på att se den nu. ;)
Maria, hoppas att du gillar den, och att jag kan återupprätta det oförtjänt dåliga ryktet litet!
Skicka en kommentar