Moderna Muséet har en stor utställning som visar Siri Derkerts mångsidiga karriär. Hon var privilegierad nog att få utbilda sig och bo i Paris, Algeriet och fler ställen, och fick uppleva andra landskap och den livliga stämningen bland konstnärerna och tänkarna i Paris. På så sätt fick hon tillfälle att forma och utveckla sitt uttryck, som förändrades riktigt mycket och på intressanta sätt under hennes liv.
De tidiga akvarellerna är inte dåliga, men det är när Siri Derkert börjar med sin prismatiska teknik som hennes bilder blir riktigt intressanta. De är en egen form av kubism, som får en mjukhet av skuggningen vilken gör att tavlorna kan se ut som att de vore sammansatta av papper eller tyg som veckats för att skapa en relief.
Under åren provar hon sig fram i nya tekniker. De olika perioderna visas sammanhängande avdelningar av Moderna Muséets stora sal. Jag tycker inte att perioden med sammanflytande färgfält och försvinnande konturer är så givande. Inte heller blir jag så begeistrad av de kläder som Derkert designade för Birgittaskolan, men jag tycker att det är intressant att se två av modellerna uppsydda för jämförelse! Var det ett steg bakåt till mindre viktigt kvinnogöra att teckna kläder? Inte alls, de festande konstnärerna i 10-talets Paris lade ned mycket omsorg på egna fantasifulla maskeradkläder, och designade gärna för uppföranden av avantgardistisk balett.
En annan period i Siri Derkerts utveckling som inte väcker mitt intresse är teckningarna och skulpturerna från hennes tid med Fogelstadgruppen. Speciellt skisserna av enskilda personer eller grupper ser mest röriga ut, men man ser samtidigt att Derkert där börjar hitta formeln för att definiera ett ansikte med några väl lagda streck. Allra mest effektivt blir det när hon börjar böja till stålband eller bocka plåt för att skapa vackra och talande silhuetter av människoansikten. Vilken säkerhet och känslighet när hon formar till de hårda materialen till att skapa mjuka linjer!
Jag är inte förtjust i konstnärer som använder sig av slagord i sina verk. Det framstår mest som klumpigt och ensidigt, och påverkar mig sällan i någon ny riktning. Men nu var ju Siri Derkert en viktig aktör i kampen för kvinnans frigörelse, och hur ilskna och militanta förra århundradets feminister kan verka, så kan vi kvinnor (och män!) tacka dem för att samhället är mer jämställt idag. Helt klart har hennes collage med ord och bilder varit en viktig del av det.
Det största och mest imponerande verket i utställningen är gobelängen Vad sjunger fåglarna???? (1965-67), vänligen utlånad av Höganäs' stadshus. De påsydda svarta strecken varierar i bredd och ser ut som om de vore påmålade med en stor kalligrafipenna, och mjuka men fasta tygrundlar skapar underbar relief. I litet format kan bilden likna (kompetent) telefonboksklotter, men i stort format är bilden fantastiskt vacker och suger till sig blickar och beundran. Det stora verket är en god sammanfattning av Siri Derkerts långa och rika levnadsbana.
Länk till Moderna Museets sida om Siri Derkert
De tidiga akvarellerna är inte dåliga, men det är när Siri Derkert börjar med sin prismatiska teknik som hennes bilder blir riktigt intressanta. De är en egen form av kubism, som får en mjukhet av skuggningen vilken gör att tavlorna kan se ut som att de vore sammansatta av papper eller tyg som veckats för att skapa en relief.
En annan period i Siri Derkerts utveckling som inte väcker mitt intresse är teckningarna och skulpturerna från hennes tid med Fogelstadgruppen. Speciellt skisserna av enskilda personer eller grupper ser mest röriga ut, men man ser samtidigt att Derkert där börjar hitta formeln för att definiera ett ansikte med några väl lagda streck. Allra mest effektivt blir det när hon börjar böja till stålband eller bocka plåt för att skapa vackra och talande silhuetter av människoansikten. Vilken säkerhet och känslighet när hon formar till de hårda materialen till att skapa mjuka linjer!
Jag är inte förtjust i konstnärer som använder sig av slagord i sina verk. Det framstår mest som klumpigt och ensidigt, och påverkar mig sällan i någon ny riktning. Men nu var ju Siri Derkert en viktig aktör i kampen för kvinnans frigörelse, och hur ilskna och militanta förra århundradets feminister kan verka, så kan vi kvinnor (och män!) tacka dem för att samhället är mer jämställt idag. Helt klart har hennes collage med ord och bilder varit en viktig del av det.
Det största och mest imponerande verket i utställningen är gobelängen Vad sjunger fåglarna???? (1965-67), vänligen utlånad av Höganäs' stadshus. De påsydda svarta strecken varierar i bredd och ser ut som om de vore påmålade med en stor kalligrafipenna, och mjuka men fasta tygrundlar skapar underbar relief. I litet format kan bilden likna (kompetent) telefonboksklotter, men i stort format är bilden fantastiskt vacker och suger till sig blickar och beundran. Det stora verket är en god sammanfattning av Siri Derkerts långa och rika levnadsbana.
Länk till Moderna Museets sida om Siri Derkert
6 kommentarer:
Jag ska se utställningen på lördag! Det blir spännande!
Vad bra! Den är verkligen sevärd! Jag gillade också utställningen med Klara Lidéns verk, och jag hoppas att jag skall hinna skriva om det. Det var också riktigt intressant att se de många fotona från muséets permanenta samlingar - jag måste gå tillbaka och lägga mer tid på dem, för den här gången hann jag inte ge dem så mycket tid som de var värda.
Åh, det låter lovande! Jag har nog inte varit där sedan i vintras. På fredag ska min man o jag se Maria Callas på Stadsteatern (blev så glad när jag såg att du rekommenderar den!) och innan dess har jag tänkt se om jag hittar något fint till höstgarderoben. Har du kanske något tips på trevliga butiker, i något slags mellanklass, i områden som man som turist inte hittar till? Svårt kanske när vi inte vet vad vi gillar (alltså inte vet varandras smak :))...
Vilka fina helgplaner! Vad gäller kläder måste jag erkänna att jag oftast tittar och handlar på NK och Åhléns City. Speciellt Åhléns City har ju ett stort urval på ett begränsat område, så där tycker jag om att gå. Och intill NK ligger det rosaröda PK-huset, och där finns butiken Mathilde samt en våning ned SheStore, som har kläder och skor i olika prisklasser. Och kom ihåg, på Mäster Samuelsgatan nära Biblioteksgatan ligger COW Parfymeri! Jag tror de stänger vid två på lördag, så man får skynda sig dit. Det gör också Geocity på Kungsgatan intill stationen och Vete-Katten, där jag älskar att handla stora färggranna smycken!
Ha det fint!
Tack för genereösa shoppingtips! PK-huset måste jag spana in, känner inte till ngn av butikerna. Och Cow, just det. Vi får se om orken räcker både till att sniffa och prova kläder.. NK är mest en farlig lockelse för en sån som jag, som har bibliotekarielön :)
Siri Derkert var verkligen en mångsidig konstnär, vilket visas i den fina utställningen. Bäst tycker jag om hennes kubistiska stil. Jag utsåg just damen med parasollet till min favorit bland de utställda verken.
Skicka en kommentar