Luna: Wolf Moon av Ian McDonald

I första boken blev den yngsta av månens Drakar, Cortas, i det närmaste utplånade av en massiv attack på deras hem som dödade många och slog ut företaget Corta Hélio. Familjen Mackenzie, en annan av Drakarna, har alltid varit Cortas fiender och de direkta misstankarna faller på dem. Men vi vet att den skenbart oinvolverade Sun-dynastin gärna sår split mellan de andra Drakarna för att sopa upp spillrorna och ta över i slutändan - deras planer sträcker sig över hundratals, kanske tusentals år.

Några få Cortas överlever attacken och anropar skydd från de övriga Drakarna. Blodsband och gentjänster ger asyl hos Asamoah för Lucasinho och Luna ur den yngre generationen, men skyddet kommer inte att vara för evigt. Mackenzies har redan tidigare använt sig av såväl advokattricks som råstyrka med blodig utgång för att få det de vill ha. Boken Luna: Wolf Moon följer flera av huvudpersonerna på flykt från farliga förföljare, en del av dem i dödsföraktande parkour upp genom koloniernas slumområden, andra i skyddsdräkt över månens yta där vakuum och uttorkning är minst lika hotande som de lejda mördarna i ens spår.

Men sabotagen på Drakarnas anläggningar fortsätter i full kraft. Det känns sorgligt att läsa om hur girighet och maktlystnad driver människor till att krossa noggrant uppbyggda fabriker, för att inte tala om livsuppehållande trädgårdar och odlingar, och därtill alla människoliv som spills. Fixeringen vid familjeband, genom forcerade äktenskap och arvingar som tvingas in i familjens fålla, känns också futtig och meningslös. Är det så vår framtid i rymden ser ut? Nyfeudalism, nu instängd på en yta där alla dras in i striderna och döden ständigt lurar? Luna: Wolf Moon är litet dyster, och känns också som en mellanbok, men är spännande nog för att behålla läsarens intresse för hur det hela skall sluta.

Fler böcker av Ian McDonald:
River of Gods
Brasyl
Cyberabad Days 
The Dervish House
Time Was 
Luna: New Moon
Luna: Moon Rising