Fly Me to the Moon

De många smarta killarna i prydliga vita skjortor är på god väg att uppfylla löftet att sätta en man på månen innan decenniet är över, fastän faciliteterna verkar fatta eld litet väl ofta. Men bryr sig det amerikanska folket om dem längre? Än viktigare, vad tänker senatorerna och de andra som har makt att dra in deras budget? Litet i hemlighet sänder man in ett PR-geni, Kelly Jones (Scarlett Johansson) som har flera framgångsrika reklamkampanjer i bagaget. Hon om någon kan väcka allmänhetens intresse för den kommande månfärden! På höga klackar stegar hon in på NASA:s säkerhetsklassade område, stökar om bland de stillsamma nördarna och låter dem representeras av stiligare, mer vältaliga män med personliga historier om sin längtan till rymden. Till och med uppskjutningschefen Cole Davis, spelad av den certifierade snyggingen Channing Tatum, blir utbytt för att han inte har tillräckligt med karisma!

Filmen Fly Me to the Moon mixar humor, allvar och snygga vyer med mått som aldrig går till överdrift men som ibland överraskar. Flera scener när Kelly Jones vänder upp på ned på allt ger goda skratt, men handlingen stannar inte där utan tar nya vägar. Med seriösa filmer om det hårda arbetet och risktagandet med att bygga raketer i minnet, får man då och då tillfälle att sympatisera med teknikerna som faktiskt inte bara kan skruva dit en kamera utan att riskera raketens och besättningens säkerhet.

En annan passande omväg som filmen tar är, förstås, den romantiska komedins månbelysta stig, för visst gnistrar det mellan Kelly Jones och Cole Davis. Flirt och retsamma repliker övergår i djupare känslor, och eftersom romansen inte får ta över hela handlingen känns varje sådant ögonblick välkommet och äkta.

Men vad är äkta? För Kelly Jones är inte det hon säger offentligt lögner, utan något som skall övertyga och sälja något viktigt. Det håller inte Cole Davis med om. Därför måste Kelly hålla det hemligt för honom och övriga jordens befolkning att de står beredda att filma en fejkad månlandning i en studio intill den verkliga sambandscentralen. Vad som än händer får man inte visa en katastrof i direktsändning, utan en lyckad landning som skall bevisa att USA är mer framgångsrikt än Sovjetunionen!

Mixen av romantik, teknik, allvar, humor och stiligt sextiotalsmode är noggrant måttad och unik för Fly Me to the Moon, och om den inte är allas kopp te så kommer den att ge goda skratt och magkänslor för många andra. Där finns snabba insidesskämt att roas av, som att Scarlett Johanssons make i verkliga livet, Colin Jost, spelar en extra korkad senator vars stöd de lurar till sig genom att berätta om ryssarnas hotande Killer Lunar Laser Eliminator. Men där finns också ögonblick av ärlighet som påminner om att det helt och hållet fingerade också kan vittna om sanningen. Precis som en biofilm, som får en att känna pirret i magen inför raketuppskjutningen tillsammans med alla skådespelare på bioduken som håller andan.