Cosmonaut Keep av Ken MacLeod

Vi skulle kunna vara i en fantasyberättelse från en medeltida värld, med ett slott där det skall hållas fest för en gästande handelsdelegation, folk som arbetar med att sortera fisk på en båt, lekande kraken som skymtar längre bort och över alltsammans en synlig gud i skyn. Men kraken är navigatör på rymdskeppen som färdas mellan planeterna, gudarna avgör vilka som får kunskap om stjärnnavigationen, en av fiskräknarna är inte människa utan saur, och längre bort på planeten Mingulay jagas de stora tunga dinosaurier som inte utvecklade intelligens och talförmåga.

Handlingen i Cosmonaut Keep sker parallellt i två olika tidsplan. I en nära framtid i Skottland följer vi efterdyningarna av att mänskligheten fått kontakt med en utomjordisk intelligens. Det skulle kunna vara oerhört intressant, men precis som i boken Newton's Wake av samme författare blandas det spännande bort medelst trögfotat språk och komplicerade politiska intriger. EU är numera kommunistiskt, inlemmat i den ryska intressesfären och dess repressiva politik, och därmed officiellt på kant med USA. Men vår huvudperson Matt Cairns lyckas fly till Amerika med de ritningar till ett stjärnfararskepp som utomjordingarna delat med mänskligheten, och därifrån till den internationella rymdstationen som dessutom gjort myteri.

Från början kan man gissa kopplingarna mellan de två planen av berättelse, och bit efter bit fogas till pusslet. Att slottets namn är Cosmonaut Keep ger en antydan om vilken faktion av jordbor som bosatt sig på Mingulay. Det har också att göra med att kommunismen till skillnad från kapitalismen inte är lika expansiv vilket utomjordingarna uppskattar - det är oklart hur Matt känner till det - och hur mycket han i en diskussion med USA-piloten Camila än försöker framställa kommunismen i teorin som fördelaktig så låter det egentligen sorgligt.

Att presentera handlingen längs två olika avsnitt av tidsaxeln ger i det här fallet bara några få ögonblick av minimala överraskningar och kosmiska sammanhang. När de två stråken knyts ihop och boken avslutas är några av frågorna obesvarade. De två efterföljande böckerna i trilogin kommer kanske att fylla i luckorna, men då de säkert är lika tråkigt skrivna kopplar jag av min nyfikenhet och avstår från att läsa vidare.

Fler böcker av Ken MacLeod:

Newton's Wake