Mammoths at the Gates av Nghi Vo

När Chih återvänder efter fyra år på resa står det mammutar vid portarna till klostret Singing Hills. Efter hand får vi veta vad de har lärt sig under sin tid ute i världen: stridstränade mammutar är ytterst svåra att stå emot. De som styr dem, kan styra utfallet i en konflikt. De som drivit dit sin trupp är Vi In Yee och Tui In Hao, barnbarn till den välkände advocat Thien An Lee. Men i klostret har han i fyrtio år levt som Cleric Thien, och även varit dess ledare. Personen som bilagt tvister och skapat sämja både i världen och undandragen från den, skapar alltså efter sin död tvist mellan de två grupperna vilka båda vill bevara deras kropp och sina minnen av dem.

Minnet är en mycket viktig pelare i Singing Hills. Förutom att samla in och skriva ned berättelser, har munkarna till sin hjälp niaxin, besjälade fåglar med ypperligt minne - likt bandspelare bevarar de vad de hör och kan återberätta det när som helst under sina långa liv. En munk och en niaxin knyts ofta till varandra med starka band. Nu sörjer niaxinen Myriad Virtues sin långtida vän Cleric Thien så djupt att hon har klippt av några vingpennor och inte längre kan flyga.

Trots att de två gruppernas minnen av personen Thien verkar oförenliga, bjuder klostret in de beridna besökarna till sin minnesceremoni. Där visar det sig att såväl gästerna från yttervärlden som personen Thien har andra sidor än man trodde. Men det leder ändå inte till försoning, istället skärps konflikten och ett våldsamt slut på den tycks nära.

Mammoths at the Gates är den fjärde berättelsen om världen i och kring klostret Singing Hills, och det märks att Nghi Vo har tänkt ut mycket kring dess historia och omgivningar. Än bättre är det att hon kan förmedla dessa känslor och bakgrundshistorier så väl i den precis lagom långa kortromanen: klostrets historia, niaxins historia eller myter, och de personliga historier och upplevelser som har format Cleric Thien och vår berättare Chih. Språket är mycket vackert utan att vara för blommigt, istället är det rum, föremål, klädedräkter och personer som är beskrivna med sinne för deras skönhet även om de är medfarna, ja, kanske just då. Trots att berättelsen är den fjärde i raden är den komplett i sig själv och väcker mitt intresse för vad som kommer före och efter den.