Ännu en konsert med unga, lovande musiker i Europasamarbetet Rising Stars från våren 2021 finns att tillgå. Det är stråkkvartetten Aris Quartet, ursprungligen från musikhögskolan i Frankfurt am Main, och de har format sitt namn nästan som ABBA fast tvärtom, då A-R-I-S är sista bokstäverna i medlemmarnas förnamn.
Erwin Schulhoffs Fem stycken för stråkkvartett är alla inspirerade av var sina danser. Vi hör glädjen och energin i till exempel den första, Alla Valse viennese: Allegro, men det går inte så enkelt att dansa sig lycklig för de sträva harmonierna och aggressiva tonerna tycks påminna om en hårdare värld som tränger sig på de virvlande paren på dansgolvet.
Nästa stycke är det nyskrivna in-side för stråkkvartett av Misato Mochizuki. I en intervju innan konserten berättar violinisten Noémi Zipperling entusiastiskt att cellistens knackande på instrumentet är frammanandet av en gudomlighet, och därefter lockas flera andra andar fram. De övriga instrumenten ansluter ett i taget i långa, långsamma tonföljder och några ytterligare knäppanden, och skapar en mystisk stämning.
Jag erkänner frivilligt att det som tilltalar mig mest av konserten är det sista verket, Stråkkvartett i G-dur op 161 av Franz Schubert. Det är också Schuberts sista verk, utgivet postumt och länge förbisett, men så gott att kunna klinga så starkt och säkert efter sin död! Det är verkligen en erfaren kompositör som låter instrumenten samarbeta på ett sätt som ibland nästan låter som att de jagar varandra. Några upprepningar blir nästan meditativa trots att de är så energiska, och ändå låter musiken alltid melodisk och harmonisk. Det var skönt med den fina avslutningen på konserten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar