Piranesi av Susanna Clarke

 Underlig och fascinerande är världen som Piranesi lever i. Han lever i ett Hus med många Salar, och Huset är Världen, för salarna är enorma och många och sträcker sig åt alla väderstreck. Men Piranesi har besökt över sjutusen av dem, kan orientera sig genom dem alla, och känner till deras egenheter: i alla Salar står likaledes enorma Statyer; några av dem älskar han mer, andra oroar honom litet, men de ger honom en form av kunskap och ofta tröst.

Till de motstridiga mysterierna i Piranesis tillvaro hör att Huset, som är så vidsträckt att det näppeligen kan vara byggt av dödliga människor, har Salar där golvet är hav, och där en klok invånare kan förse sig med fisk och alger till näring. Tidvattnet gör att havsvattnet regelbundet sköljer över några annars torra golv, och Piranesi tycks ha en intuitiv kunskap om när Flod från flera salar samverkar till extra stora, farliga men spännande översvämningar.

De många utropstecknen, att viktiga substantiv får stor bokstav och den genuina uppskattningen av vad Huset skänker honom får vår berättare att framstå som naiv men sympatisk och litet gammaldags. Och mycket olik oss själva, för hur kan han vara så nöjd med livet i huset som uppenbarligen pågått i många år? Visst är det fascinerande att vandra i salarna med Piranesi, men saknar han inte denna världens (vår egen) goda - han tycks inte ens känna till den? Detta är ännu ett av mysterierna, som svårligen jämkas samman med att Piranesi känner till och äger, bland andra ting, "2 fishing nets made of a synthetic polymer".

En läsare kan själv börja tänka ut förklaringar till Piranesis tillstånd: är Huset en gestaltning av hans inre, är han i själva verket i koma? Teorierna kan både förstärkas och kastas om av den Andre som vår berättare träffar, en prydlig man som varje vecka dyker upp på angivna klockslag och ser på en silverskimrande pryl han bär med sig. Men så lätt är inte mysteriet att lösa, istället fördjupas och förgrenas det under berättelsens gång.

Boken Piranesi är så ypperligt skriven att jag under ett par veckor bara ville läsa någon sida om dagen för att få leva med historien så länge som möjligt. Det är inte bara handlingen och dess upplösning som lockar, utan det underhållande språket, de gåtfulla miljöerna och den sympatiske Piranesi själv. Och framför allt det fantasieggande Huset.

Fler böcker av Susanna Clarke:
Jonathan Strange & Mr. Norrell

Giovanni Battista Piranesi: Labyrint