Vid den stora floden av Lars Jakobson

Bokens text är delad i två; olika berättelser rinner fram på övre respektive under halvan av boksidan. Till en början försöker jag läsa dem parallellt, men det går inte bra. Jag letar beröringspunkter mellan halvorna och hittar några, men båda historierna blir upphackade. Istället väljer jag att först läsa den övre, litet större halvan av den korta boken. Då och då hoppar ögonen ned till vad som händer på de undre raderna, och passar in eller bryter av mot det jag är mitt uppe i. Några speciella rader från underhalvans första sidor återkommer mot slutet av den övre berättelsen och kommer i helt annat ljus. Då boken endast är 160 sidor lång är det lätt gjort att läsa historierna i följd och ändå låta dem vävas samman i minnet.

Vår första berättare är CIA-agent, med uppdrag att städa ur hus som inte längre används som Safe Houses. Med eufemismer kan man förminska effekten av grymma handlingar, men vår berättare gör tvärtom. De som bott i huset skulle kunnat kallas för agenter eller personer, men istället kallas de genomgående för mördare. Tömmandet av husen måste ske ytterst noggrant, då agenterna letar efter minsta spår av anteckningar som skulle kunna röja något hemligt. Och mördarna har med stor uppfinningsrikedom gömt nedplitade ord och siffror, kanske till och med utan mening, mest med intentionen att skriva ned något för att bevisa för sig själv att de lever. Men även när jakten på informationssnuttar ger ett byte har arbetet med att finfördela och tömma en hel lägenhet något tröstlöst över sig.

Ett tag känns det som att alla huvudpersoner är kvinnor och alla män bifigurer. Det är när jag inser att jag tagit fel på berättarrösten, hon är inte en man utan en kvinna. Men jo, män finns också i världen. Dock är alla människor gåtor och möjliga hot för vår berättare. En händelse indikerar att hon själv står i tur att suddas ut. Med sin gedigna träning i att slåss, hålla sig undan och ta sig dit hon behöver, flyr vår berättare. Men inte till vad vi skulle se som en trygg, undangömd plats utan till ett centrum för krig, ondska och smärta som hon redan känner till.

Irak, Babylon, skådeplatsen för signifikanta händelser i vår historia och tradition och idag fokus för strid mellan fientliga makter långt utanför landets gränser. Det bördiga landet mellan Eufrat och Tigris sägs vara inspirationen till det paradis som beskrivs i Bibeln. Senare växte Babels torn för högt och människan splittrades i små fraktioner som inte längre förstår varandras språk. Mitt i den blodiga, smutsiga, farliga verkligheten närmar sig vår flyende berättare några centralpunkter för övernaturlig inverkan - magiska, men likafullt dränkta i smärta och ofullständighet.

På den nedre halvan av boksidorna förs ordet av en man som intervjuar kvinnan Liesl, tolkad av sin dotter Rei. Liesl är en av "babylonierna" vi fått höra om, en som tappat sitt språk men uppfunnit ett nytt som bara hon och dottern kan. Mannen som ställer frågorna är hennes granne, en svensk tjänsteman förankrad i nittonhundratalets samhällsdebatt och filosofi. Ett spår av världens grymheter, av dem som verkligen driver och utför krigen och tortyren, finns nu i lägenheten intill hans. Kan det hjälpa honom att förstå något djupare? Jag tycker om att han tvivlar på sin förmåga att förstå; en fullständigt utomstående, egentligen oberörd av de verkliga händelserna. Det är förmätet att tro att man kan se mer från en position utifrån. Eller? Lars Jakobsons korta, fragmentariserade berättelse talar både till förnuftet och till känslorna.

   Att konstruera en skuldens enhetliga fältteori är annars en fin svensk tradition och karriärväg. Jag tänder lampan framför bokhyllan. Och där står de - Myrdal, Lindqvist, Jonsson... - hela bandet. Födda ur känslan av mindre-värde inför en omvärld med andra erfarenheter. Myrdal kämpade inte som partisan i sitt hemland; han cyklade omkull i Stora Mossens backe.
   Det är den nesan pojkmän inte kan förlåta sitt feta fosterland.

Fler böcker av Lars Jakobson:
Menageri
Berättelser om djur och andra  

John & Denise

Bokfört