Kan man älska och vara trogen mot mer än en talkshowhost? (Team Coco) Alla programmen går inte samtidigt och man kan spela in dem om de går för sent på kvällen, men det blir lätt så att man hittar en favorit och blir lojal mot den - en som har en humor man gillar och alltid bjuder in intressanta gäster. Katherine Newbury är den enda kvinnliga programledaren bland de populära kvällsshowerna, och hon har lett sitt Late Night i trettio år. Men hon är inte lika populär längre, med gäster som inte känns igen av genomsnittstittaren och inledningsmonologer utan bett. OK, hon förstår att hon måste förbättra tittarsiffrorna men vill ändå inte förändra sig, så hon går till manusförfattarna och försöker skrämma dem till att skriva roligare skämt.
Från andra hållet kommer Molly Patel med en dröm om att arbeta med komedi, och kliver tacksamt in i hålet som uppstår i skrivarteamet. Det är alltid nervöst att komma som ny till en arbetsplats men bland manuskillarna på Late Night är det extra svårt. Det finns mycket att pika Molly för; att hon är inkvoterad för mångfaldens skull, och för att hon kommer direkt från en kemifabrik. Vilket nöje det är att se att Molly använder sig av sin ingenjörskunskap för att analysera vad som inte funkar bra med Late Night! Men alla tar det som kritik, inte minst Katherine som i egen hög person stigit ned till skrivarrummet för första gången på åratal, och skäller nu ut Molly som inte har lärt sig att ta kritik själv än.
Katherine må ha börjat fatta att hon behöver ändra stil, men det tar ännu ett tag innan det slår igenom i vad hon faktiskt gör. Förutom de uppenbara dumheterna jag förstår att hon inte vill sänka sig till, tycker jag mig se flera missade tillfällen att rida ut mindre bråk och vända dem till något bra, vilket är litet irriterande, men i andra sammanhang är det just det som Katherine gör, och det är då de små framgångarna börjar återvända för henne. Ibland är filmens ton litet för tam för min smak, ibland är den för gullig, men de hjärtevärmande scenerna gör ändå sitt till. Emma Thompson och Mindy Kaling i var sin huvudroll är roliga och starka på olika sätt, och utan att påstå att de båda kompletterar varandra blir resultatet bättre när båda är engagerade.
I filmen Late Night ser man humorn blomma i olika former även vid sidan av scenen där Katherine står och styr: rappa kommentarer mellan manusförfattarna, den inarbetade jargongen mellan Katherine och den älskade maken Walter, reaktionen på en poäng som flög över någons huvud. Det blir en del små och stora skratt åt människorna och vad de säger och gör i Late Night, och det känns bra.
Från andra hållet kommer Molly Patel med en dröm om att arbeta med komedi, och kliver tacksamt in i hålet som uppstår i skrivarteamet. Det är alltid nervöst att komma som ny till en arbetsplats men bland manuskillarna på Late Night är det extra svårt. Det finns mycket att pika Molly för; att hon är inkvoterad för mångfaldens skull, och för att hon kommer direkt från en kemifabrik. Vilket nöje det är att se att Molly använder sig av sin ingenjörskunskap för att analysera vad som inte funkar bra med Late Night! Men alla tar det som kritik, inte minst Katherine som i egen hög person stigit ned till skrivarrummet för första gången på åratal, och skäller nu ut Molly som inte har lärt sig att ta kritik själv än.
Katherine må ha börjat fatta att hon behöver ändra stil, men det tar ännu ett tag innan det slår igenom i vad hon faktiskt gör. Förutom de uppenbara dumheterna jag förstår att hon inte vill sänka sig till, tycker jag mig se flera missade tillfällen att rida ut mindre bråk och vända dem till något bra, vilket är litet irriterande, men i andra sammanhang är det just det som Katherine gör, och det är då de små framgångarna börjar återvända för henne. Ibland är filmens ton litet för tam för min smak, ibland är den för gullig, men de hjärtevärmande scenerna gör ändå sitt till. Emma Thompson och Mindy Kaling i var sin huvudroll är roliga och starka på olika sätt, och utan att påstå att de båda kompletterar varandra blir resultatet bättre när båda är engagerade.
I filmen Late Night ser man humorn blomma i olika former även vid sidan av scenen där Katherine står och styr: rappa kommentarer mellan manusförfattarna, den inarbetade jargongen mellan Katherine och den älskade maken Walter, reaktionen på en poäng som flög över någons huvud. Det blir en del små och stora skratt åt människorna och vad de säger och gör i Late Night, och det känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar