The Wall av John Lanchester

Alla måste hjälpa till att stå vakt på Muren. I två år skall du göra din plikt för ditt land; i minst två år, för de två åren kan förlängas om du begår förseelser under tiden. Vi följer Kavanagh när han kommer till Muren, hur han slussas in i vaktstyrkan som ny rekryt, hur han upplever den ständiga kylan och ledan, och hur han långsamt, motvilligt, obönhörligt vänjer sig vid att vakta Muren i tolvtimmarspass. Kavanagh har en berättarröst jag tycker mycket om: neutral i vad han registrerar, med inflikade egna analyser av vad han känner och tänker, och tidvis med en lyrisk förmåga att verkligen förmedla kylan och bedövningen av att stå på betong, i kyla och vind, med bara havet och horisonten att övervaka.

Inte bara hav och horisont. Muren finns där för att hindra de Andra från att ta sig in i landet. I de två årens plikt som Försvarare ingår träning i att kämpa mot de Andra som försöker ta sig över Muren. Av flera skäl är beskrivningen av de Andra neutral, de får inga öknamn och man hetsar inte upp varandra till stridsmonster. Men det finns ändå en avhumanisering av de Andra i det dämpade förhållnignssättet. Inte överraskande är det under stridsträningen som Försvararna har som roligast, och fördjupar vänskapen som uppstått av att genomlida samma till synes oändliga prövningar.

John Lanchester är mycket skicklig i hur han låter Kavanaghs sakliga redogörelser av miljöer, människor och tankar skapa en stark känsla av närvaro i ett underligt sammanhang. Det är i de stora linjerna som jag tycker att logiken brister. Det är kanske ingen överraskning att Muren försvarar Storbritannien mot flyktingar efter att klimatkatastrofen höjt havsnivån över hela världen (och även gett landet ett kallare klimat). Att åtgärderna man har vidtagit för att hantera flyktingar och försvaret verkar ologiska och kontraproduktiva kan bara delvis förklaras av att det inte går att förutse vad en diktatorisk stat skall välja för väg. Likaså är det litet svårt att tro att ett helt samhälle av ungdomar har samma inställning till den äldre generationen och till att skaffa barn under de nya förhållandena. Men det här är bisaker jag kan acceptera därför att The Wall till största allra delen är en så hudnära och trovärdig beskrivning av Kavanaghs liv på Muren.