lördag 10 mars 2018

Annihilation av Jeff VanderMeer

De utgör den tolfte expeditionen in till Area X, och de känner varandra inte vid namn, endast funktion: anthropologist, surveyor, biologist, psychologist. Vad de elva tidigare expeditionerna fann har de inte fått veta, för att inte deras undersökningar skall påvderkas av förväntningar. Men kanske vet inte ens myndigheten som skickar ut dem vad de tidigare besökarna rapporterat, eller kan inte lita på det: de fyra har fått instruktioner om att inte dela sina anteckningar med sina kollegor. Som om de skulle kunna uppleva olika saker och påverka varandra. Misstänksamheten är inte påbjuden men uppstår med sådana instruktioner.

Biologen är vår berättare, men är hon tillförlitlig? Hon är helt klart ingen typisk romanhjälte, utan den sortens luddiga antihjälte jag uppskattar så mycket. Flera av hennes tidigare forskningsprojekt har avbrutits då hon inte levererat några upptäckter eller rapporter, trots att hon fascinerats av det hon ser i de algbemängda vattendragen och pölarna hon dras till sedan barndomen. Kärleken till maken var aldrig särskilt klar för henne själv, fastän det nu är i hans fotspår hon går. Ja, hennes man var med på den elfte expeditionen, kom tillbaka men förändrad, och dog efter nio månader. Det är en vag längtan efter föreståelse som drivit biologen till att anmäla sig till den expedition hon kanske inte själv kommer att överleva.

Annihilation är ett välkommet kliv av Jeff VanderMeer närmare vår värld och en mer stringent ton i berättandet, vilket ändå fortfarande lämnar hans huvudpersoner i en hypnotisk, svårbegriplig värld. I hans tidigare böcker om staden Ambergris lever människor i självvald okunnighet om de varelser som befolkar gångarna under staden, och de svampangrepp som då och då utsätter folket för smygande eller direkta faror. Med osäkerheten nedskruvad en aning, och det vetenskapliga intresset uppskruvat några snäpp, blir stämningen i Annihilation tydligare och klarare medan hoten glimtar i ögonvrån hela tiden. Eller finns de mitt framför en i den blinda fläcken? Mycket tidigt i boken blir vår biolog infekterad av något i Area X. Funderingarna över hur hon är påverkad är distanserade och frånvaron av självtvivel blir extra oroande. Några pusselbitar till lösning samlas in, men största delen av Area X framstår som outforskad och obegriplig. Men balansen mellan det oförståeliga och närheten till vår värld gör läsningen av Annihilation till en skönt skrämmande upplevelse.

Fler böcker av Jeff VanderMeer:
Shriek: An Afterword

Annihilation finns även översatt till svenska, med titeln Avgrund.

Inga kommentarer: