Åren omkring sjutton är så viktiga och intensiva! Man har så mycket energi, en vilja att visa världen vad man kan och tycker, en fläckvis skarp och otydlig uppfattning om vad världen kan erbjuda en, och ofta (förhoppningsvis) en oändlig tilltro till sin egen potential. Men så är man fast i sin hemstad, med föräldrar och lärare som inte verkar förstå en alls, och man prövar olika sätt att finna och uttrycka sin äkta, lysande personlighet. Lady Bird har tagit sitt namn själv, och det betyder inte nyckelpiga (ladybird) utan står för fågeldam, vilket kan vara både en skolflicka med fågelhuvud och en fågel med flickhuvud. Det är en underbar detalj av många, och det är en fördel att filmen inte fastnar i någon av dem och gör det till Lady Birds fixa idé.
Ett annat av intressena är teater - att stå på scenen och bli sedd, vilken dröm! Men efter provspelningen får Lady Bird bara en mindre roll; alla ser visst inte hennes inre stjärnglans. Att bästa väninnan Julie tycks ha fått en huvudroll och en massa hyllningar flimrar förbi i bakgrunden för såväl biopubliken som Lady Bird. Det är inte av elakhet eller avundsjuka som hon missar sin väns triumf, snarare den tonårstypiska självupptagenheten.
Något annat som kan vara svårt att förstå är varför ens föräldrar inte tycks stötta ens drömmar. Lady Bird vill gå på college i New York, där kulturen finns! Räcker hennes betyg för att komma in där? Har hennes föräldrar råd att betala terminsavgiften? Varför skall hon behöva hindras av sådana dumheter? Scenerna med Lady Bird och hennes mamma är både välskrivna och välspeade. Grälen med mamman är många och intensiva; ett felaktigt ord kan få ett vänskapligt samtal att urarta i arga hugg. Samtidigt visar orden hur väl de känner varandra och hur många gånger de har grälat och diskuterat förr. Och ur synvinkeln av broderns flickvän är Lady Birds mamma en varm människa som räddat henne när hon hade det svårt.
För någon som vuxit upp med kalla, slaskiga vintrar i Sverige kan det verka underbart att bo i Kaliforniens värme som Lady Bird. Men för henne är hemmet och familjen bara något att längta bort ifrån. Vad kan hon göra under det sista året hon måste vara kvar? Bli kär, hurra! Skaffa extrajobb - och skaffa nya vänner från de rikare kvarteren. Det är fint att se hur det här inte målas upp som att Lady Bird sviker sitt sanna jag, fastän hon beter sig riktigt dumt ibland, utan som ännu några försök att prova sig fram i livet. Stämningen i filmen Lady Bird är till största delen god och framför allt mycket rolig! Det är skönt att se i filmen hur Lady Bird fortsätter att lära sig nya saker om världen och om sig själv.
Ett annat av intressena är teater - att stå på scenen och bli sedd, vilken dröm! Men efter provspelningen får Lady Bird bara en mindre roll; alla ser visst inte hennes inre stjärnglans. Att bästa väninnan Julie tycks ha fått en huvudroll och en massa hyllningar flimrar förbi i bakgrunden för såväl biopubliken som Lady Bird. Det är inte av elakhet eller avundsjuka som hon missar sin väns triumf, snarare den tonårstypiska självupptagenheten.
För någon som vuxit upp med kalla, slaskiga vintrar i Sverige kan det verka underbart att bo i Kaliforniens värme som Lady Bird. Men för henne är hemmet och familjen bara något att längta bort ifrån. Vad kan hon göra under det sista året hon måste vara kvar? Bli kär, hurra! Skaffa extrajobb - och skaffa nya vänner från de rikare kvarteren. Det är fint att se hur det här inte målas upp som att Lady Bird sviker sitt sanna jag, fastän hon beter sig riktigt dumt ibland, utan som ännu några försök att prova sig fram i livet. Stämningen i filmen Lady Bird är till största delen god och framför allt mycket rolig! Det är skönt att se i filmen hur Lady Bird fortsätter att lära sig nya saker om världen och om sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar