Tvillingbrodern Nicholas hanterar dikotomin genom att inbilla sig att han, som en konstnär som skapar Living Art, kan klara sig även i den tuffare världen. Men vi anar att han är ute på djupt vatten när han med en macho-attityd som en modern cowboy valsar in på marknaden för att köpa en surikat (meerkat) och försöka få kontakt med Quin, skaparen av alla hybriddjur som rör sig på stadens gator och därunder.
Det som först såg ut som spännande nya livsformer och en ficka av ren natur på ett oväntat ställe, utvecklar sig till en grym, köttslig variant av Törnrosa/Orfeus bland organtrafficking och liv värda mindre än delarna av helheten. Om människorna på ytan trodde sig vara på toppen av näringskedjan så visar det sig snart att alla hugger på alla och ingen kan känna sig trygg. Kanske kan den kärlek som redan tagit slut ändå vara det som gör livet värdefullt.
I Veniss Underground använder Jeff VanderMeer några teman som han utvecklar vidare (och enligt min mening bättre) i böckerna om Ambergris - en bror och en syster som är förbundna men olika varandra, en stad där invånarna vill ignorera vad som händer under fötterna. De många staplade, muterade kroppsdelarna och den lika högt staplade likgiltigheten inför livets värde gör Veniss Underground mer svårsmält än VanderMeers övriga böcker.
Fler böcker av Jeff VanderMeer:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar