torsdag 22 mars 2018

An Artist of the Floating World av Kazuo Ishiguro

En målare kan fånga ett ögonblick som bara finns i en sekund innan det försvinner för alltid. Världen förändras, ofta långsammare, men minnena kan finnas kvar och lägga sig över det vi ser nu. Mycket förändrades i Japan under andra världskriget, inte bara hus som bombades sönder utan även samhällsordningen, så att de attityder som var hedervärda och de män som stod för dem nu ses över axeln, kanske till och med pekas ut som kriminella.

År 1948 kämpar Japans befolkning fortfarande med både återuppbyggnad och med att finna ett nytt sätt att leva efter förlusterna. Den manlighet som drev männen och i synnerhet armén har fått sig en knäck, och är det ens tillåtet att jaga efter en ny stolthet då man fortfarande är övervakad av vinnarna? Ett nytt mer ödmjukt ideal breder ut sig, men vår berättare Masuji Ono har svårt att finna sig tillrätta med det. Det tar sig uttryck i hur han driver sin sexårige dotterson till att bete sig "manligt"; gå på skräckfilm, smaka på saké vid middagsbordet. Förutom att Onos idéer ofta går på tvärs emot vad modern och mostern redan har planerat, är det närmast generande hur Ono tjatar fram mandomsproven hos den inte så entusiastiske pojken.

En flytande värld, a floating world, tycks dyka upp i berättelsen redan från början. Familjens vackra och bekväma hem är delvis sönderbombat, men den förra ägarinnan som kommer på besök har ännu tidigare minnen av hur huset såg ut under hennes tid. Ono tänker tillbaka på hur de olika etablissemangen i staden var fulla av människor och liv under hans studietid, och talar löst men hoppfullt om att locka människor igen och återskapa samma ljuva stämning. Men i bokens fokus finns det vi egentligen redan vet; att gamla tider inte kommer igen, att en del händelser och platser bara finns kvar i våra minnen, och att en del av de minnena till och med är falska. Men ändå, den glimt av lyckan från den flytande världen man lyckades fånga kan finnas med en resten av livet, även om den inte är sann.

Inga kommentarer: