John Finch är en polisutredare i en hårdkokt detektivhistoria. Vi läsare får några överraskningar redan i den inledande brottsscenen, där det bland de närvarande utredarna finns en gray cap. Är de inte längre föraktade och undanskuffade från det offentliga livet? Nej, mer än så, det är gray caps som styr Ambergris nuförtiden. Och inte bara det, de tog kontrollen genom att dämma upp det omgivna vattnet till att översvämma stadens gator och valla människorna in i grey caps fällor för anfall. Tänk att det var vattenmassor som drev Ambergris människor till att förlora. I alla år har hamnen, havet och de uppsluppna bläckfiskfestivalerna stått för glädje och trygghet i en stad infesterad av dödliga svampsporer och små men underliga varelser under fötterna.
Det höjda vattenståndet har förändrat staden, och på bottenvåningen i huset där Finch bor är lägenhetsgolvet vattentäckt. Men kvinnan som bor där, Rothver, omger sig med en stor mängd vattenskadade böcker och kan ge eller skicka vidare information som Finch behöver hantera.
Gray caps använder sig av svampar och sporer för att manipulera den mänskliga befolkningen. Många har blivit spor-knarkare och får sin dagliga fix av offentligt utplacerade purpurfärgade svampar. De minnes-svampar som växer ut från en död människa är en användbar källa till information om hens sista dagar, men också potentiellt skadlig för den som tvingas äta den och uppleva den dödas känslostormar. Med så många sporer virvlande i luften och svampar växande i omgivningarna verkar det omöjligt att inte bli smittad av något, förr eller senare. Några människor har omfamnat förvandlingen som svamparna och gray caps gett dem, och är nu lydiga (och hatade) hybrid-assistenter till gray caps med ett kamera-liknande öga bredvid en uttorkad ögonskål (enögdhet är ju något som återkommer i VanderMeers böcker).
Precis innan gray caps tog över, skakades Ambergris av strider mellan olika fraktioner med anspråk på makten. Finch har behövt byta namn för att dölja sina tidigare lojaliteter, men pressas av dem som anar eller vet vad han har på sitt samvete. Samtidigt är hans överordnade gray caps lika pigga på att pressa och utpressa sina mänskliga underlydande som brottslingarna de jagar. Undersökningarna kring det senaste underliga dubbelmordet placerar Finch i skottlinjen för i princip alla maktspelare, kända som okända, i Ambergris. Men han gör samtidigt svindlande upptäckter som knyter an till händelserna i boken Shriek: An Afterword.
Som sagt är boken Finch en hårdkokt deckarhistoria, med bitvis tät prosa, och mycket grymt våld av olika slag. Det är intressant att se berättelsen om Ambergris utvecklas så här, men för egen del uppskattar jag mer myllret och förvirringen i City of Saints & Madmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar