Ingen hade räknat med att Maia skulle bli kejsare, eller ens att han skulle komma tillbaka till hovet igen. Kejsare Varenechibels tredje äktenskap med kejsarinnan Chenelo skulle bekräfta förbundet mellan goblins and elves, trollens och alvernas folkslag, men kärleken fanns aldrig där och Chenelo och sonen Maia skickades till Edonomee långt bort från huvudstaden. Efter att modern dog när Maia var åtta år har han uppfostrats hårt och kärlekslöst av Setheris, som tog ut frustrationen över att ha förvisats från hovet på barnet han fick i sin vård.
Men mot alla odds är det nu den artonårige Maia som hastigt kallas till huvudstaden då fadern, kejsaren dött i en olycka. Det är omtumlande att kastas in i maktens centrum, och placeras i salar och gångar som är byggda för att få besökare att känna sig små och även har den effekten på sin nye härskare. Säkert finns där också maktspelare som gärna intrigerar bort den unge kejsaren? Ja, visst, för att inte tala om egenkära änkedrottningar. Men Maia möter tack och lov några pålitliga tjänstemän och tjänare att ha vid sin sida, och tar sig bit för bit in i maskineriet som utgör kejsarens plikter. De hårda, kalla åren i förvisning har också skapat en lust till revansch och i vissa fall hämnd, vilket utgör en bitivs spännande aspekt av Maias personlighet - det vore varken intressant eller trovärdigt med en alltigenom snäll och naiv huvudperson. Kvinnlig fägring är också något nytt och möjligtvis bedrägligt lockande för den unge mannen.
Efter hand blir Maia, som tagit sig kejsarnamnet Edrehasivar, mer bekväm i såväl maktspelet som de dyrbara kläder och smycken han bär och de överdådigt inredda rummen där han tar emot gäster. Till problemen som måste lösas hör dock att det inte var en olycka som dödade kejsaren och hans närmaste arvingar utan ett attentat, och vem vet om den skyldige är ute efter även den nykrönte kejsaren? De långa, ibland tungvrickande namnen gör sitt till för att mana fram en annorlunda värld, där grå- eller till och med svarthyade troll och trollättlingar ses som litet mindre av de alverna med kritvit hy och hår. The Goblin Emperor är en underhållande bok; en stunds utflykt till helt andra platser och folkslag.
Men mot alla odds är det nu den artonårige Maia som hastigt kallas till huvudstaden då fadern, kejsaren dött i en olycka. Det är omtumlande att kastas in i maktens centrum, och placeras i salar och gångar som är byggda för att få besökare att känna sig små och även har den effekten på sin nye härskare. Säkert finns där också maktspelare som gärna intrigerar bort den unge kejsaren? Ja, visst, för att inte tala om egenkära änkedrottningar. Men Maia möter tack och lov några pålitliga tjänstemän och tjänare att ha vid sin sida, och tar sig bit för bit in i maskineriet som utgör kejsarens plikter. De hårda, kalla åren i förvisning har också skapat en lust till revansch och i vissa fall hämnd, vilket utgör en bitivs spännande aspekt av Maias personlighet - det vore varken intressant eller trovärdigt med en alltigenom snäll och naiv huvudperson. Kvinnlig fägring är också något nytt och möjligtvis bedrägligt lockande för den unge mannen.
Efter hand blir Maia, som tagit sig kejsarnamnet Edrehasivar, mer bekväm i såväl maktspelet som de dyrbara kläder och smycken han bär och de överdådigt inredda rummen där han tar emot gäster. Till problemen som måste lösas hör dock att det inte var en olycka som dödade kejsaren och hans närmaste arvingar utan ett attentat, och vem vet om den skyldige är ute efter även den nykrönte kejsaren? De långa, ibland tungvrickande namnen gör sitt till för att mana fram en annorlunda värld, där grå- eller till och med svarthyade troll och trollättlingar ses som litet mindre av de alverna med kritvit hy och hår. The Goblin Emperor är en underhållande bok; en stunds utflykt till helt andra platser och folkslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar