Jag tycker om ambitiösa konstnärer och verk som vill skapa stämningar och leda in betraktaren på nya tankebanor, och speciellt konstverk som antyder en verklighet bortom den vardagliga. Instinktivt blir jag glad och nyfiken när jag kliver in i den stora mörklagda salen på Gallerie Christian Larsen och ser de omsorgsfullt skapade "altare" och votivsamlingar som antyder en övernaturlig hemlighet med flerhundraåriga rötter. Det är också vad Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans berättar för oss i klarspråk i den förklarande bakgrundsberättelsen. Historien har sitt ursprung i medeltid, bland riddare och ett hemligt sällskap.
En film i rummet intill visar riddare i aktion, dock litet underligt klippt och inzoomat; inte någon engagerande berättelse, och med bildvinklar som till exempel visar riddaren, men inte hästen och motståndaren, under ett tornerspel. Den ljusa, klara bilden (från en solig sommardag) kontrasterar mot dunklet i salen intill, och bidrar till att filmen känns alltför modern och som ett sentida påhäng till den föregivna historien.
Det som jag uppskattar minst är dock kopplingen till alkemi och påståendet att alkemi liknar grundläggande forskning inom fysik, och de framblandade Elixiren som skall lösa diverse problem. Jag tycker att det är intressant och givande när konstnärer vill skapa ett nytt, sammanhängande tankesystem och gör några hållpunkter i existerande (vetenskapliga eller icke-vetenskapliga) teorier, och det är ju precis vad Jeannin och Schuurmans har gjort. Men aspekter i deras framställning gör att utställningen tar ett steg för långt från leken. Jag kan förstås ha helt fel, men jag upplever en anti-vetenskaplig hållning som är det sista vår konspirationsteoretiserande värld behöver. Jag lämnar utställningen kluven mellan uppskattning och avståndstagande.
Länk till Gallerie Christian Larsen
En film i rummet intill visar riddare i aktion, dock litet underligt klippt och inzoomat; inte någon engagerande berättelse, och med bildvinklar som till exempel visar riddaren, men inte hästen och motståndaren, under ett tornerspel. Den ljusa, klara bilden (från en solig sommardag) kontrasterar mot dunklet i salen intill, och bidrar till att filmen känns alltför modern och som ett sentida påhäng till den föregivna historien.
Det som jag uppskattar minst är dock kopplingen till alkemi och påståendet att alkemi liknar grundläggande forskning inom fysik, och de framblandade Elixiren som skall lösa diverse problem. Jag tycker att det är intressant och givande när konstnärer vill skapa ett nytt, sammanhängande tankesystem och gör några hållpunkter i existerande (vetenskapliga eller icke-vetenskapliga) teorier, och det är ju precis vad Jeannin och Schuurmans har gjort. Men aspekter i deras framställning gör att utställningen tar ett steg för långt från leken. Jag kan förstås ha helt fel, men jag upplever en anti-vetenskaplig hållning som är det sista vår konspirationsteoretiserande värld behöver. Jag lämnar utställningen kluven mellan uppskattning och avståndstagande.
Länk till Gallerie Christian Larsen
2 kommentarer:
Jag såg också den utställningen för en tid sen. Den lite dunkla och mystiska scenografin var intressant, filmen svårbegriplig. Förstår din kluvenhet, men kanske är det den känslan man vill skapa med utställningen? Konspirationsteorier och vidskepelse är ju populära, närmast en livsåskådning i en del kretsar.
Ja, det är ju en intressant tanke - konspirationsteorier som man själv tvivlar på? Tyvärr upplevde jag filmen som litet slarvigt gjord (i både innehåll och utförande), något som alltid drar ned intrycket.
Skicka en kommentar