Stallo av Stefan Spjut

Då och då försvinner det ett barn. Vi vet alltför mycket om människans grymhet, så vi behöver inte tro att det är troll som ligger bakom det. I Norrlands skogsbygd kanske det är någon som anar att det bor något konstigt i grannarnas uthus, men så länge barnen försvinner tillräckligt långt från bygden är det inte säkert att man kopplar samman det.

Men det är en underlig liten gubbe som har börjat dyka upp utanför en äldre kvinnas hus. Hon är litet oroad, men alla viftar undan det, förutom Susso Myrén, som intresserar sig för det som finns i skogen. Hennes morfar var en känd naturfotograf som en gång fångade något på bild som inte såg mänskligt ut. Kan det finnas troll på riktigt i de djupa skogarna? Susso riggar en kamera för att få bildbevis och kunna söka vidare.

Stefan Spjuts långa, gedigna berättelse rör sig mellan olika personer och parallella handlingar. Inledningen är så otäck att den knappast går att läsa; underliga saker som händer i skogen runt stugan som en liten pojke och hans mamma hyrt över sommaren. Något kommer att hända, men vad? Eftersom det är i början av boken vet man som läsare inte vad stallo, oknytten, är kapabla till.

Det är en del av bokens styrka; det tar tid att pussla samman vad de övernaturliga varelserna är, hur de ser ut, vad de gör och varför; detta trots att flera av kapitlen utspelar sig på en gård som har stallo boende i sin ladugård. Bit för bit förstår man vad de är för några; stora eller små, med kraft att klä sig i djurhamn för att inte bli upptäckta. De kan bli arga eller vara på gott humör, men även när de är vänligt inställda kan deras styrka och annorlunda uppfattning om skoj leda till katastrofer.

Stefan Spjut är mycket bra på att beskriva omgivningar och samtalston i så skilda miljöer som den underliga storfamiljen med stallo, Susso och hennes mor, syster och expojkvän och andra konstellationer. Den underliga symbiosen mellan människa och stallo känns lika trovärdig som småstadslivet i Kiruna.

Jag tycker om att Spjut kopplar sin berättelse till Sveriges store trollskildrare John Bauer, men önskar att den delen knutits in utan den långsökta svängen över Sven Jerring. I övrigt tyckte jag att Stallo var en mycket bra bok, spännande på många plan och med rötterna i urgamla berättelser som den fint dragit fram i nutid. Jag ser fram emot att läsa mer av Stefan Spjut.

*** Fotnot ***

Jag läste boken under mina dagar i New York. Mitt emellan alla proffsiga musikaler, lysande utställningar och milt storstadsväder kunde jag stanna upp och undra varifrån mina levande minnen av norrländsk vinter kom. Jo, från boken jag plockade upp var gång jag satt på tunnelbanan!