Det är precis hundra år sedan John Buchans bok utkom, The 39 Steps, om en engelsk gentleman som blir indragen i en konspiration och måste lösa mysteriet för att undkomma hotet mot sitt eget liv. Alfred Hitchcocks version är den mest kända av filmatiseringarna, och på senare år har en stiliserad scenversion av den satts upp, först i England men senare också i andra länder, inklusive Stockholm. I New York spelas den för tillfället på Union Square Theatre, där jag såg den.
Uppsättningen är av den sorten som sätter teaterns begränsningar i fokus och gör humor av den. Skådespeleriet är uppskruvat till max i teatraliska gester och emfas i varje replik, scenografi används listigt och skyfflas in och ut på scenen utan smussel, och hattar och andra attribut byts blixtsnabbt för att, som det står, fyra skådespelare skall kunna spela 150 roller.
De två personerna listade som Clown #1 och Clown #2 (Billy Carter resp. Daniel Harray) står för de flesta och snabbaste av dessa rollbyten, vilka alla förlöpte perfekt trots att Harray var inhoppare i rollen. Jag kan bara föreställa mig hur många repetitioner med alla kombinationer av skådespelare som de måste ha gjort! Nästan alla kvinnoroller görs av Brittany Vicars, och Robert Petkoff har huvudrollen som Richard Hannay, och båda gör sina jobb bra.
De är alla, som sagt, utsökt teatraliska och överdrivna i sina utrop, uttryck och dödsscener. Tyvärr är det inte den sortens humor som tilltalar mig (även om jag verkligen gillar svenska 1 2 3 Schtunk), men jag kan se att allt är väl genomtänkt och genomfört. Uppsättningen är en rolig prövning för ensemblen, och halsbrytande underhållning för en uppskattande publik.
Länk till 39 Steps på Union Square Theatre
Uppsättningen är av den sorten som sätter teaterns begränsningar i fokus och gör humor av den. Skådespeleriet är uppskruvat till max i teatraliska gester och emfas i varje replik, scenografi används listigt och skyfflas in och ut på scenen utan smussel, och hattar och andra attribut byts blixtsnabbt för att, som det står, fyra skådespelare skall kunna spela 150 roller.
De två personerna listade som Clown #1 och Clown #2 (Billy Carter resp. Daniel Harray) står för de flesta och snabbaste av dessa rollbyten, vilka alla förlöpte perfekt trots att Harray var inhoppare i rollen. Jag kan bara föreställa mig hur många repetitioner med alla kombinationer av skådespelare som de måste ha gjort! Nästan alla kvinnoroller görs av Brittany Vicars, och Robert Petkoff har huvudrollen som Richard Hannay, och båda gör sina jobb bra.
De är alla, som sagt, utsökt teatraliska och överdrivna i sina utrop, uttryck och dödsscener. Tyvärr är det inte den sortens humor som tilltalar mig (även om jag verkligen gillar svenska 1 2 3 Schtunk), men jag kan se att allt är väl genomtänkt och genomfört. Uppsättningen är en rolig prövning för ensemblen, och halsbrytande underhållning för en uppskattande publik.
Länk till 39 Steps på Union Square Theatre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar