En specialutställning uppför spiralpromenaden i det vackra Guggenheim-muséet visar verk av den italienske konstnären Alberto Burri (1915-1995). Efter andra världskriget upplevde han att världen blivit påverkad, söndertrasad, förstörd. Istället för att måla på traditionellt sätt bearbetade han duken på samma (omilda) sätt som världen blivit behandlad, och skapade därigenom en sårig, tredimensionell yta.
 |
| Sacco | |
I en stor utställning visar Guggenheim i New York många av hans verk ordnade kronologiskt och efter de olika serierna av uttryck. Mest kända är sviten
Sacchi, där han använt sig av jutesäckar på flera olika vis. Han har målat på dem, tråcklat samman mindre bitar, även med andra material, bränt och lämnat hål, skrynklor och trasor i väven.
 |
| Gobbo | |
Gobbi betyder puckelryggar, och i Burris serie med samma namn har han bearbetat duken så att det putar ut pucklar från den. Fylliga texter invid verken berättar om konstnärens intentioner och tillvägagångssätt. Processerna för att skapa de stora tavlorna är fascinerande; järn-verken
Ferri, plastgjutningarna
Combustioni Plastiche och
Cellotex med flera specifika sviter.
 |
| Grande Ferro |
|
Guggenheims arkitektur skapar en bonus åt utställningen; när man vandrat ett varv uppåt i atriet kan man se de stora Burri-verken en våning ned på håll. På det avståndet blir de grova delarna i jordnära färger till fina detaljer med ett skimmer av guld och dämpade färger i gedigna toner.
Burris konst är av slaget som inte skulle väcka mitt största intresse om jag såg ett verk mittemellan andra tavlor av avbildande konstnärer i en samlingsutställning. Att få hela Albert Burris konstnärskap presenterat så väl med bakgrundsinformation innebär en liten risk för övermättnad, men framför allt ett bestående intryck och en förståelse för hans ambitioner sprungna ur upplevelser i en svår tid.
Länk till Guggenheims sida om Alberto Burri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar