Under en ockupation finns de som kämpar emot, som bokens Roland, som under stor risk smugglar personer ut ur Estland. Juudit, bokens kvinnliga huvudperson, har en intressant tudelad inställning som nog många skulle kunna hamna i: å ena sidan hjälper hon Roland, med risk för sitt eget liv, men å andra sidan njuter hon av fördelarna av att vara en tysk officers älskarinna.
Vilka är då de i ett samhälle som bistår ockupationsmakten? Det finns alltid de som ideologiskt är övertygade om att de gör rätt, men så finns det också de som bokens tredje huvudperson, Edgar. Vare sig det är tyskar eller ryssar som styr gör han allt han kan för att ställa sig in, vara behjälplig och vinna fördelar för sig själv. Det är en överlevnadsinstinkt som väcker förakt, inte beundran, när han utan sinnesrörelse men för sin egen vinnings skull låter andra dömas till död eller deportation till fruktansvärda förhållanden.
Bokens miljöer känns oerhört verkliga tack vare de många vardagsnära detaljerna och de psykologiska insikterna; hur man kommer över kläder och inte minst mat i ett samhälle med brist på det mesta, att man kan bli bestulen på sina vackra skor, hur man hittar den person i en grupp som lättast kan lockas att bli informant. Oksanen beskriver livet under ockupationen så inkännande som om hon faktiskt hade varit där. Som i de bästa framställningarna av svåra tider utgörs en människas oro av en blandning av personliga problem och världshändelser - ofta mer av det förra än det senare. När duvorna försvann är ännu en mästerlig roman av Sofi Oksanen, och jag längtar efter vad hon än kan vilja berätta om härnäst.
Fler böcker av Sofi Oksanen:
Stalins kossor
Utrensning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar