Den svenske fotografen Björn Dawidsson har varit verksam sedan 1970-talet under artistnamnet Dawid. Hans fotografier har ställts ut på gallerier parallellt med hans karriär som modefotograf, och det är fint att få se ett urval i stort format på Christian Larsen Galleri. Nyligen har det också skapats tre svenska nischparfymer med inspiration av Dawids foton av stockholmsmiljöer.
Dawids estetik är omedelbart tilltalande; klara färger, svepande linjer, skarpa kontraster, allt med en estetisk klarhet. Det är uppfriskande att se en fotograf som inte är rädd för det sköna; inte måste betrakta det ironiskt, eller lägga till någon avvikande detalj, utan förlitar sig på bildens inneboende skönhet.
Motiven presenteras i enskild upphöjdhet mot rena bakgrunder (mörka eller ljusa), men inte ikoniserade till något de inte är. Körsbärsklasen exponeras i stort format så att alla detaljer blir extra tydliga; den lätta svanken i stjälkarna, det fylliga skalet som döljer det saftiga köttet - men inte så överdrivet att det blir en stiliserad körsbärsklase från en enarmad bandit, vilket är en helt annan estetik (som också kan vara värd att uppskatta).
Fotmodellen i svart klänning poserar så att hennes silhuett, liksom hennes armar och händer, skapar en fantastisk samling av linjer över den vita bakgrunden.
De stora bilderna har blanka ytor, och trots den generösa hängningen på Christian Larsen galleri speglar sig fotografierna i varandra. Jag har dock inget emot att se på varje bild på minst två olika sätt; en variant där jag fokuserar på motivet självt, och en annan där en ny bild skapas av att reflektionen från motsatt vägg överlagras. Eftersom motiven är så renodlade och klart avbildade ger det ett mycket vackert resultat.
Länk till Christian Larsens sida om Dawid
Dawids estetik är omedelbart tilltalande; klara färger, svepande linjer, skarpa kontraster, allt med en estetisk klarhet. Det är uppfriskande att se en fotograf som inte är rädd för det sköna; inte måste betrakta det ironiskt, eller lägga till någon avvikande detalj, utan förlitar sig på bildens inneboende skönhet.
Motiven presenteras i enskild upphöjdhet mot rena bakgrunder (mörka eller ljusa), men inte ikoniserade till något de inte är. Körsbärsklasen exponeras i stort format så att alla detaljer blir extra tydliga; den lätta svanken i stjälkarna, det fylliga skalet som döljer det saftiga köttet - men inte så överdrivet att det blir en stiliserad körsbärsklase från en enarmad bandit, vilket är en helt annan estetik (som också kan vara värd att uppskatta).
Fotmodellen i svart klänning poserar så att hennes silhuett, liksom hennes armar och händer, skapar en fantastisk samling av linjer över den vita bakgrunden.
De stora bilderna har blanka ytor, och trots den generösa hängningen på Christian Larsen galleri speglar sig fotografierna i varandra. Jag har dock inget emot att se på varje bild på minst två olika sätt; en variant där jag fokuserar på motivet självt, och en annan där en ny bild skapas av att reflektionen från motsatt vägg överlagras. Eftersom motiven är så renodlade och klart avbildade ger det ett mycket vackert resultat.
Länk till Christian Larsens sida om Dawid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar