Utställningen Colibri innehåller monumentala tavlor av Olav Christopher Jenssen; stora verk med myllrande, små detaljer. De skulle kunna vara uppförstoringar av något litet; lungalveoler, blodkärl, ja, något organiskt. De skulle också kunna vara telefonblocksklotter, i synnerhet de med namnet Slik Livet Er / As Life Is.
Utställningsnamnet för tankarna till den lilla fågeln och den lilla världen som den måste uppleva, annorlunda än vår. Tavlorna i serien The Colibri Paintings är målade med en för liten pensel och skall föreställa navigationsvägar genom lövverket. Fåglars blixtsnabba omvärderingar och flykt genom en rörlig omvärld i tre dimensioner är naturligtvis svår att omsätta i två dimensioner på en duk, men även om jag inte upplever vad tavlorna säger sig visa tycker jag om de organiska nätstrukturer de framställer.
De (medvetet) klumpiga skulpturerna är svårare att uppskatta. De ser ut som strukturer som skulle kunna vara skapade av insekter eller svampar. De sägs ha en jadefärg, men den förment vackra ytan kontrasterar mot den knorviga ytan. Det är en motsättning som jag inte kan hitta någon hållpunkt i.
Det allmänna intrycket av 2015 års utställning av Olav Christopher Jenssen är av yta utan någon berättelse. Den är ändå litet mer intressant än hans förra utställning på Galleri Riis, som inte sade mig något alls. Men jag ser fortfarande inte något direkt minnesvärt i Olav Christopher Jenssens konst.
Länk till Galleri Riis sida om utställningen
Utställningsnamnet för tankarna till den lilla fågeln och den lilla världen som den måste uppleva, annorlunda än vår. Tavlorna i serien The Colibri Paintings är målade med en för liten pensel och skall föreställa navigationsvägar genom lövverket. Fåglars blixtsnabba omvärderingar och flykt genom en rörlig omvärld i tre dimensioner är naturligtvis svår att omsätta i två dimensioner på en duk, men även om jag inte upplever vad tavlorna säger sig visa tycker jag om de organiska nätstrukturer de framställer.
De (medvetet) klumpiga skulpturerna är svårare att uppskatta. De ser ut som strukturer som skulle kunna vara skapade av insekter eller svampar. De sägs ha en jadefärg, men den förment vackra ytan kontrasterar mot den knorviga ytan. Det är en motsättning som jag inte kan hitta någon hållpunkt i.
Det allmänna intrycket av 2015 års utställning av Olav Christopher Jenssen är av yta utan någon berättelse. Den är ändå litet mer intressant än hans förra utställning på Galleri Riis, som inte sade mig något alls. Men jag ser fortfarande inte något direkt minnesvärt i Olav Christopher Jenssens konst.
Länk till Galleri Riis sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar