För nästan två år sedan tänkte jag mig att en jul- och nyårshelg skulle vara en bra tid att läsa igenom samlingsvolymen med noveller av Carol Emshwiller. Jag tänkte fel. Hennes berättelser är så intrikta, krävande och ibland aningen likartade att man snabbt känner sig övermätt. Däremot var det en perfekt idé att läsa en novell om dagen under sommarsemestern. Det beror delvis på att Emshwillers historier nått sina mest intressanta format och innehåll i den andra halvan av samlingen. Resultatet var i alla fall att jag vaknade varje morgon och längtade efter dagens sinnesutvidgande sagostund.
Novellerna i samlingens andra halva är från 1980-talet och framåt, och är upp till tio sidor långa (ibland längre). Det som är så underbart alien i dem är inte de då och då uppdykande utomjordingarna, utan Emshwillers perspektiv på evolutionen, mänskliga seder och inordning i samhällsstrukturer. Hon kan berätta om två folkslag som lever sida vid sida, med var sina underliga traditioner och ömsesidigt missförstånd men också nyfikenhet. Flera gånger består dessa grupper av män respektive kvinnor.
Andra gånger handlar det om en man och en kvinna (i vildmarken, utan förklaring till var de kan ha kommit ifrån) och hur den ena försöker förstå den andre och anpassa sitt liv, för att ibland bryta sig fri och möta nya utmaningar i en klippskreva längre bort. De här små studierna av "evolutionen sedd i en människa" påminner mig om Qwfwqs svindlande äventyr i Italo Calvinos fantastiska Kosmokomik, men Carol Emshwiller har sina egna varianter på kompromisser, diskussioner och framför allt humor.
If not forever, then when? är namnet på en novell där en kvinna, faktiskt en gudinna, bygger en man. Här ett stycke ur den:
Blandningen av övernaturliga eller ovanliga händelser som skaparakten eller ett landande rymdskepp med vardagliga detaljer, liksom blandningen av högtflygande planer och sunt förnuft, gör Carol Emshwillers historier dråplig och ändå filosofiskt fascinerande. Hon tar ofta avstamp i en kvinnlig, fysisk erfarenhet, vilket är givande eftersom kvinnor under tiden hon varit verksam så ofta värderats efter sitt utseende. Men i Emshwillers samhällen kan det vara de runda, fetmande kvinnorna som skattas som mogna, som omväxling till de trådsmala ideal som rått under de senaste decennierna.
Boken innehåller en del tryckfel eller kanske snarare slarvfel i överföring från handskriven text? Den femhundrasjuttiosidiga samlingsvolymen är i vilket fall som helst en guldgruva av fantasirika, originella historier, väl värda att försjunka i (men en i taget rekommenderas för att undvika överdos).
The Collected Stories of Carol Emshwiller, första halvan
Novellerna i samlingens andra halva är från 1980-talet och framåt, och är upp till tio sidor långa (ibland längre). Det som är så underbart alien i dem är inte de då och då uppdykande utomjordingarna, utan Emshwillers perspektiv på evolutionen, mänskliga seder och inordning i samhällsstrukturer. Hon kan berätta om två folkslag som lever sida vid sida, med var sina underliga traditioner och ömsesidigt missförstånd men också nyfikenhet. Flera gånger består dessa grupper av män respektive kvinnor.
Andra gånger handlar det om en man och en kvinna (i vildmarken, utan förklaring till var de kan ha kommit ifrån) och hur den ena försöker förstå den andre och anpassa sitt liv, för att ibland bryta sig fri och möta nya utmaningar i en klippskreva längre bort. De här små studierna av "evolutionen sedd i en människa" påminner mig om Qwfwqs svindlande äventyr i Italo Calvinos fantastiska Kosmokomik, men Carol Emshwiller har sina egna varianter på kompromisser, diskussioner och framför allt humor.
If not forever, then when? är namnet på en novell där en kvinna, faktiskt en gudinna, bygger en man. Här ett stycke ur den:
Oh my God, she thought. He has said "I am that I am", or might as well have. I have fashioned my own master. This always happens. (She had already born six chiefs of state.) She knew that, were he an ordinary person, he would not be saying "I am" so soon after coming into being. She wondered if she had fallen in love with him for that reason - for the great "I am" - or if it was mainly because he wanted to leave her.
This time, when he reached for the door, she let him. In less than five minutes he'd figured out the locks and the doorknob and started down the stairs. She followed as she was, in her green goddess-dress, taking time only to grab her purse and running shoes. On the table in the hall she'd left the squash seeds from when she hollowed out his head in order to fill it with the good brown broth of thought. She had roasted them and salted them and buttered them. She grabbed those also so as to have a snack for later.
Though stiff and with jerks, also a limp (she must have made one leg quite a bit too short) he stepped out into the sunshine like a king, arms raised, fingers spread. "Look," he said, "here are the leaves of the trees as well as the branches," for there were trees there, lined up along the curb all the way to Second Avenue and it was spring. "And these are the trunks of them. How unusual."
"No," she said, "it isn't. Besides, the force that causes trees to grow is known."
Blandningen av övernaturliga eller ovanliga händelser som skaparakten eller ett landande rymdskepp med vardagliga detaljer, liksom blandningen av högtflygande planer och sunt förnuft, gör Carol Emshwillers historier dråplig och ändå filosofiskt fascinerande. Hon tar ofta avstamp i en kvinnlig, fysisk erfarenhet, vilket är givande eftersom kvinnor under tiden hon varit verksam så ofta värderats efter sitt utseende. Men i Emshwillers samhällen kan det vara de runda, fetmande kvinnorna som skattas som mogna, som omväxling till de trådsmala ideal som rått under de senaste decennierna.
Boken innehåller en del tryckfel eller kanske snarare slarvfel i överföring från handskriven text? Den femhundrasjuttiosidiga samlingsvolymen är i vilket fall som helst en guldgruva av fantasirika, originella historier, väl värda att försjunka i (men en i taget rekommenderas för att undvika överdos).
The Collected Stories of Carol Emshwiller, första halvan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar