AC/DC på Friends Arena

In Rock we trust
It's Rock or Bust

Med en av de nya låtarna inleds konserten med de gamla hjältarna i AC/DC. När vi sorgsna trodde att de aldrig mer skulle spela live kom de med en ny skiva och en världsturné med samma titel: Rock or Bust. Därför är det väldigt synd att ljudet är så väldigt dåligt på Friends Arena, och det allra viktigaste försvinner i skramlandet: Brian Johnsons sång och Angus Youngs gitarr. Under de första låtarna går det knappt att höra vilken tonart de spelas i, även om det blir litet bättre efter ett tag. Det här är ett återkommande problem från Friends Arena, och det vore bra om världsartister vägrade att spela där tills det blivit löst.

Men det behövs förstås mycket plats för alla femtiotusen som vill vara med på AC/DC:s jätteparty! Stämningen är hög och publiken applåderar och jublar tacksamt åt de energiska rockarna på scenen. Efter superhitten Back in Black kommer ännu en ny låt, Play Ball, som står sig bra mot de gamla med en röjig refräng och bra gitarrslingor.

Hängivna fans, som såg sin fjärde konsert under Rock or Bust-turnén, berättade att bandet på stockholmskonserten hade högsta energinivån hittills, men längre pauser mellan låtarna. Men under de där sekunderna när scenen var mörk och tyst hann vi fans andas ut, ställa om öronen och lyssna efter nästa ikoniska gitarriff eller trumintro, och ladda inför nästa rykare. Även låtar som skulle kunna bli sega, som Sin city och Have a Drink on Me, lät mäktiga.

AC/DC:s egen high speed-skapelseberättelse, den fantastiska Let There Be Rock, mynnade ut i ett tjugo minuters gitarrsolo av Angus Young, som verkade ha outtömliga energiförråd och kunde spela virtuost även mot slutet av den långa konserten och det långa solot. Visste man att det var sista låten på spellistan för ordinarie set ville man höra honom spela hur länge som helst rusande över scenen, kanande på rygg på plattformen högt över publiken, uppklättrad på förstärkarväggen längst bak på scenen.

Men det blev ju extranummer, förstås! Det är tråkigt när en guldkonsert tar slut, men mindre tråkigt när den slutar med sådana superlåtar som Highway to Hell och, naturligtvis, For Those About to Rock, med sina maffiga kanonskott. Tack, AC/DC, för en underbar konsert! Vi måste fortsätta att rocka även om det här är er sista turné.