Var det fint att se nästan nakna vältränade män dansa sexigt i Magic Mike? -JA! Drog det miljontals lyckliga kvinnor till biosalongerna? -JA! Skall vi göra en till film i samma anda? -JA! Skall vi minimera handlingen och huvudpersonens moraliska dilemman eftersom det är ointressant? -JA! Skall vi göra filmen lättsam och rolig? -JA!
Jag ställer upp på allt ovanstående och begär inget mer av Magic Mike XXL än två timmars kittlande underhållning. Stripparlivets baksida med kroppsfixering, objektifiering och drogproblem problematiseras ännu mindre än i första filmen, men tonen i filmen känns ändå bra och äkta på sitt eget sätt. Nästan alla dansare från första filmen är med igen, men nu är det dags för den sista showen, sista chansen att visa upp alla sina bästa sidor för en jublande publik och gå därifrån överösta med beundran och en massa dollarsedlar. Vår Magic Mike (Channing Tatum) har lämnat businessen och startat en möbelsnickerifirma, men grabbgänget kommer förbi för att skaka om honom. Självklart väcker det gamla minnen hos honom.
Det är en riktigt fin scen när Mike står i sin verkstad, lyssnar på musik och plötsligt får höra sin gamla show-sång, Ginuwines sugande Pony. När hans höfter börjar svänga och han river loss över hela verkstaden är det kärleken till dansen och kroppens lust att röra sig sexigt som firar triumfer. Den här känslan tar Mike med sig och sprider till kompisgänget, och får dem att ge dansandet en personlig touch. I nästan alla scener spelas också sugande musik, som att livet är en dans till ett läckert soundtrack.
Den stora avslutande dansföreställningen skall ske på det årliga strippkonvent i Myrtle Beach, och vägen dit blir en kul, flummig roadmovie där vi får lära känna killarna närmare och skratta åt deras charmiga hyss. På vägen kommer också ännu ett steg i transformationen av dansen; fokus på en dansares förförelsekonster blir till fokus på en enda kvinna ur publiken som sätts i centrum. Det är ett smart grepp som gör killarna till mer än sexobjekt som juckar till allas vildaste lustar; nu är de även den sortens förförare som låter ensamma, svikna, osäkra kvinnor känna sig vackra och viktiga.
Det är en god ambition, men jag måste säga att jag föredrog de stora koreograferade gruppdansscenerna i första filmen framför de här tête-à-têterna inför en visserligen lika upphetsad publik. Får vi då någon stor och mäktig dansscen i finalen på Myrtle Beach? Ja, och inte bara en. Allt trubbel på vägen smälter bort i en stor hyllning till attraktion, vild sex och en enkel, lustfylld syn på livet.
Jag ställer upp på allt ovanstående och begär inget mer av Magic Mike XXL än två timmars kittlande underhållning. Stripparlivets baksida med kroppsfixering, objektifiering och drogproblem problematiseras ännu mindre än i första filmen, men tonen i filmen känns ändå bra och äkta på sitt eget sätt. Nästan alla dansare från första filmen är med igen, men nu är det dags för den sista showen, sista chansen att visa upp alla sina bästa sidor för en jublande publik och gå därifrån överösta med beundran och en massa dollarsedlar. Vår Magic Mike (Channing Tatum) har lämnat businessen och startat en möbelsnickerifirma, men grabbgänget kommer förbi för att skaka om honom. Självklart väcker det gamla minnen hos honom.
Det är en riktigt fin scen när Mike står i sin verkstad, lyssnar på musik och plötsligt får höra sin gamla show-sång, Ginuwines sugande Pony. När hans höfter börjar svänga och han river loss över hela verkstaden är det kärleken till dansen och kroppens lust att röra sig sexigt som firar triumfer. Den här känslan tar Mike med sig och sprider till kompisgänget, och får dem att ge dansandet en personlig touch. I nästan alla scener spelas också sugande musik, som att livet är en dans till ett läckert soundtrack.
Den stora avslutande dansföreställningen skall ske på det årliga strippkonvent i Myrtle Beach, och vägen dit blir en kul, flummig roadmovie där vi får lära känna killarna närmare och skratta åt deras charmiga hyss. På vägen kommer också ännu ett steg i transformationen av dansen; fokus på en dansares förförelsekonster blir till fokus på en enda kvinna ur publiken som sätts i centrum. Det är ett smart grepp som gör killarna till mer än sexobjekt som juckar till allas vildaste lustar; nu är de även den sortens förförare som låter ensamma, svikna, osäkra kvinnor känna sig vackra och viktiga.
Det är en god ambition, men jag måste säga att jag föredrog de stora koreograferade gruppdansscenerna i första filmen framför de här tête-à-têterna inför en visserligen lika upphetsad publik. Får vi då någon stor och mäktig dansscen i finalen på Myrtle Beach? Ja, och inte bara en. Allt trubbel på vägen smälter bort i en stor hyllning till attraktion, vild sex och en enkel, lustfylld syn på livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar