En lekplats i Galärparken blir den perfekta scenen för Kristina Lugns pjäs Tant Blomma. Men rutschkanan är inte lika rolig och pelargonerna inte lika hemtrevliga för bebisen Gugge (Göran Thorell) när alla andra barn hämtats och han är ensam kvar hos dagmamman Tant Blomma (Odile Nunes). Varje billjud eller tutning från gatan skulle kunna vara bebisens mamma - men det är inte hon.
Tragedin av att vara bortglömd av sin egen mor blandas bort i Tant Blommas förberedelser för kvällens utgång. Det kan låta kallsinnigt att hon vill gå av sitt uppdrag som dag-mamma - är man inte mamma hela tiden, som bebisen frågar? Men Tant Blomma längtar också efter någon. Inte efter en mamma som inte kommer, utan efter en man att älskas av och bli vacker inför. Den längtan är också stark och värd att ta på allvar.
Den korta pjäsen låter skådespelarna sjunga nya, meningsfyllda sånger till kära och kända melodier som New York, New York. Kristina Lugns genialiska ordvrängningar blir som tydligast i bebisens telefonsamtal med den frånvarande mamman, med ett allvar och en vuxen ton som blir extra kraftfull i kontrasten mot bebisfiguren i sin sparkdräkt.
Pjäsen är kort och som sagt trevligt tonsatt, men även om situationen är dragen till sin spets visar den upp två varianter på en stark och viktig längtan efter kärlek.
Länk till Stadsteaterns sida om Tant Blomma
Tragedin av att vara bortglömd av sin egen mor blandas bort i Tant Blommas förberedelser för kvällens utgång. Det kan låta kallsinnigt att hon vill gå av sitt uppdrag som dag-mamma - är man inte mamma hela tiden, som bebisen frågar? Men Tant Blomma längtar också efter någon. Inte efter en mamma som inte kommer, utan efter en man att älskas av och bli vacker inför. Den längtan är också stark och värd att ta på allvar.
Den korta pjäsen låter skådespelarna sjunga nya, meningsfyllda sånger till kära och kända melodier som New York, New York. Kristina Lugns genialiska ordvrängningar blir som tydligast i bebisens telefonsamtal med den frånvarande mamman, med ett allvar och en vuxen ton som blir extra kraftfull i kontrasten mot bebisfiguren i sin sparkdräkt.
Pjäsen är kort och som sagt trevligt tonsatt, men även om situationen är dragen till sin spets visar den upp två varianter på en stark och viktig längtan efter kärlek.
Länk till Stadsteaterns sida om Tant Blomma
 |
| Foto: Petra Hellberg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar