I närheten av Nollendorfplatz och kvarteren där Christopher Isherwood bodde under sin tid i Berlin ligger Sally Bowles Café. I den intima miljön spelas regelbundet A Cabaret Story, en fascinerande exposé över kabaretens tillkomst och fulländning i Weimarrepubliken.
Med hjälp av sång, skådespel, berättarröster, ett jättekrulligt skägg och annan rekvisita spelas kabaretens historia upp. Det börjar på Chat Noir i Paris 1881, och första halvan av första akten ägnas åt denna tid. Därifrån kom nyheten till München; en blandning av underhållning, provokation av samtidsmoralen och kritik av samhällsförhållandena. Vid pianot sitter Mirjam Beierle, ackompanjerande Maurice Ord och Anne Wagret. De spelar och sjunger tidstypiska sånger, ibland omskrivna för att förmedla budskapet tydligare.
Det är efter en kort paus som handlingen flyttar sig till 1920-30-talets Berlin, och det bränner till på riktigt. Sångerna blir fräckare och mer cyniska, och intensiteten i framförandet understryker allvaret: det här sjungs av dem som njuter av sina liv men vet att de hotas från flera håll.
Det är sympatiskt att ensemblen inte framför de största succésångerna, förutom de ganska kända The Naughty Lola, Ruins of Berlin med flera, utan har valt egna favoriter som säger det de vill framföra. Personerna på scenen är engagerade och engagerande, och att besöka A Cabaret Story ger en viktig pusselbit till Berlins fängslande historia.
Länk till A Cabaret Story
Med hjälp av sång, skådespel, berättarröster, ett jättekrulligt skägg och annan rekvisita spelas kabaretens historia upp. Det börjar på Chat Noir i Paris 1881, och första halvan av första akten ägnas åt denna tid. Därifrån kom nyheten till München; en blandning av underhållning, provokation av samtidsmoralen och kritik av samhällsförhållandena. Vid pianot sitter Mirjam Beierle, ackompanjerande Maurice Ord och Anne Wagret. De spelar och sjunger tidstypiska sånger, ibland omskrivna för att förmedla budskapet tydligare.
Det är efter en kort paus som handlingen flyttar sig till 1920-30-talets Berlin, och det bränner till på riktigt. Sångerna blir fräckare och mer cyniska, och intensiteten i framförandet understryker allvaret: det här sjungs av dem som njuter av sina liv men vet att de hotas från flera håll.
Det är sympatiskt att ensemblen inte framför de största succésångerna, förutom de ganska kända The Naughty Lola, Ruins of Berlin med flera, utan har valt egna favoriter som säger det de vill framföra. Personerna på scenen är engagerade och engagerande, och att besöka A Cabaret Story ger en viktig pusselbit till Berlins fängslande historia.
Länk till A Cabaret Story
2 kommentarer:
Vad spännande att följa ditt Berlinbesök! Blir lite impad att du kan se teater på tyska också. ;-)
Ja, min tyska är inte lika flytande som när jag bodde där, men det känns bra att hålla den levande med böcker, TV och teater. Den pjäsen jag såg i Berlin tidigare i veckan - där hängde jag faktiskt inte med riktigt jämt, men till kanske 90%.
Men A Cabaret Story spelas på engelska, så den rekommenderar jag till alla!
Skicka en kommentar