Maggie och Milo är tvillingar, men bor på var sin sida av Amerika. De har inte talat med varandra på tio år och har var sina misslyckanden att försöka leva med. När Milo gör ett självmordsförsök ringer sjukhuset hans närmaste släkting, Maggie, som blir avbruten i sitt badrum just när hon skall svälja en handfull piller.
Milo återvänder till barndomens småstadsliv i staten New York, där Maggie och hennes snälle men korkade make Lance låter honom bo i deras hus och ger honom ett jobb. Han försöker hålla masken om sin icke-existerande skådespelarkarriär och letar upp människor som haft avgörande betydelse i hans liv.
Bill Hader och Kristen Wiig är båda uppskattade komiker från Saturday Night Live, och det kan göra det svårt att se dem forma sig till allvarliga roller. Men samma problem som skådespelarna har, har rollerna de spelar: att inte vifta bort problem med en snärtig formulering utan våga tala om det som är svårt och lyssna till den andra. Och det gör de, bit för bit, men filmen hör ändå inte till de djupaste genomlysningarna av den moderna själen.
Jag tycker också att filmen misslyckas med att göra Maggie till en helgjuten personlighet; visst får vi se henne och hennes kriser ungefär hälften av tiden, men de hänger inte ihop så tydligt som de borde. Något jag ändå är glad för är att Lance, som helt klart inte är Maggies själsfrände, får vara precis så glad och snäll som han är, och inte målas ut som en tråkmåns.
Skeleton Twins är till hälften smart och rolig, och till hälften sorgsen. Jag tror det hade varit bättre om en av sidorna fått dominera mer - vilken som helst, beroende på regissörens val. Men det är ändå en underhållande film.
Fotnot:
Boken Marley & Me som Milo läser har ju filmatiserats. Ena huvudrollen spelades då av Owen Wilson, bror till Luke Wilson som spelar Lance.
Milo återvänder till barndomens småstadsliv i staten New York, där Maggie och hennes snälle men korkade make Lance låter honom bo i deras hus och ger honom ett jobb. Han försöker hålla masken om sin icke-existerande skådespelarkarriär och letar upp människor som haft avgörande betydelse i hans liv.
Bill Hader och Kristen Wiig är båda uppskattade komiker från Saturday Night Live, och det kan göra det svårt att se dem forma sig till allvarliga roller. Men samma problem som skådespelarna har, har rollerna de spelar: att inte vifta bort problem med en snärtig formulering utan våga tala om det som är svårt och lyssna till den andra. Och det gör de, bit för bit, men filmen hör ändå inte till de djupaste genomlysningarna av den moderna själen.
Jag tycker också att filmen misslyckas med att göra Maggie till en helgjuten personlighet; visst får vi se henne och hennes kriser ungefär hälften av tiden, men de hänger inte ihop så tydligt som de borde. Något jag ändå är glad för är att Lance, som helt klart inte är Maggies själsfrände, får vara precis så glad och snäll som han är, och inte målas ut som en tråkmåns.
Skeleton Twins är till hälften smart och rolig, och till hälften sorgsen. Jag tror det hade varit bättre om en av sidorna fått dominera mer - vilken som helst, beroende på regissörens val. Men det är ändå en underhållande film.
Fotnot:
Boken Marley & Me som Milo läser har ju filmatiserats. Ena huvudrollen spelades då av Owen Wilson, bror till Luke Wilson som spelar Lance.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar