Genom båda omgångarna av Hungerspelen var Katniss beslutsam, stark och uthållig; under de livsfarliga spelen och bakom en hård mask gentemot president Snow och resten av Panem däremellan. Nu har alla regler kastats om; bortom taggtrådarna i Panem fanns hela tiden Distrikt 13, ett eget samhälle där motståndet mot regimen odlades. Dit har Katniss räddats, tillsammans med sin familj och några nyckelspelare från Capitol.
Det som många kallade den svagaste boken i trilogin gör sig säket även i deras ögon bättre som film. De blodiga händelserna Katniss varit med om börjar komma ikapp henne, och i det kala, mörka Distrikt 13 omgiven av ruiner är det inte svårt att förstå att hon håller på att malas sönder inombords av sina tankar och känslor. Men Distrikt 13 behöver den starka Katniss Everdeen, sin Mockingjay som en samlande symbol för motståndet mot Capitol.
Så fortsätter spelet inför kameror, och säkert är det ännu svårare att agera ut sina äkta känslor, även om det är för den nödvändiga revolutionen. När människorna som skall stå en närmast målar och vrider på Katniss för att skapa de bästa scenerna måste verkligheten kännas ännu mindre trygg. Och president Snow är ingen passiv motståndare i propagandakriget. Det värsta av allt är att han har ett grovt vapen vid sin sida: Peeta Mellark, Katniss partner från Hungerspelen och en nästan lika stark symbol som Katniss. Propagandakriget mellan de två sidorna sårar Katniss extra mycket när hon måste oroa sig för Peeta och hans ord i TV-utsändningarna.
Ett dubbelt nöje är att se den förut så färgsprakande Effie Trinket i det jämngrå uniformsklädda Distrikt 13; först för att hon ser så härligt obekväm ut i sina tilldelade kläder men ändå inte ger upp sin personlighet, och sedan när hon har lyckats styla om sina gråa paltor litet snyggare för varje ny scen.
Som sagt visar filmen tydligare än boken Katniss våndor och vad hon måste gå igenom för att Panems invånare skall ha en chans att slå sig loss från slaveriet. (Men till vad då? En revolution måste alltid följas av återuppbyggnad och rättvisa, och det är oftast den svåraste delen.) Jag tycker att det är bra att boken Mockingjay delats upp i två delar för att ge en djupare förståelse för vad som händer och måste hända. Visst är Mockingjay Part 1 en mellan-film där man måste se delarna före och efter, men den berättar en dramatisk historia som gör den sevärd och ökar längtan efter sista delen.
Det som många kallade den svagaste boken i trilogin gör sig säket även i deras ögon bättre som film. De blodiga händelserna Katniss varit med om börjar komma ikapp henne, och i det kala, mörka Distrikt 13 omgiven av ruiner är det inte svårt att förstå att hon håller på att malas sönder inombords av sina tankar och känslor. Men Distrikt 13 behöver den starka Katniss Everdeen, sin Mockingjay som en samlande symbol för motståndet mot Capitol.
Så fortsätter spelet inför kameror, och säkert är det ännu svårare att agera ut sina äkta känslor, även om det är för den nödvändiga revolutionen. När människorna som skall stå en närmast målar och vrider på Katniss för att skapa de bästa scenerna måste verkligheten kännas ännu mindre trygg. Och president Snow är ingen passiv motståndare i propagandakriget. Det värsta av allt är att han har ett grovt vapen vid sin sida: Peeta Mellark, Katniss partner från Hungerspelen och en nästan lika stark symbol som Katniss. Propagandakriget mellan de två sidorna sårar Katniss extra mycket när hon måste oroa sig för Peeta och hans ord i TV-utsändningarna.
Som sagt visar filmen tydligare än boken Katniss våndor och vad hon måste gå igenom för att Panems invånare skall ha en chans att slå sig loss från slaveriet. (Men till vad då? En revolution måste alltid följas av återuppbyggnad och rättvisa, och det är oftast den svåraste delen.) Jag tycker att det är bra att boken Mockingjay delats upp i två delar för att ge en djupare förståelse för vad som händer och måste hända. Visst är Mockingjay Part 1 en mellan-film där man måste se delarna före och efter, men den berättar en dramatisk historia som gör den sevärd och ökar längtan efter sista delen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar