Så bra att vi får höra brasset lösgjorda ur orkestern! I vanliga fall är de en del av Kungliga Filharmonikernas helhet, men nu var det trumpeternas, trombonernas, tubans och valthornens tur att glänsa på egen hand.
Redan från de inledande tonerna kunde vi höra vilken fin klang de tretton musikerna har, och hur fint de lät tillsammans. Den valda musiken och arrangemangen lät dem verkligen komma till sin rätt.
Kurt Weill och Hanns Eisler var båda kompositörer som i toner beskrev de revolutionära stämningarna under nittonhundratalets början. Just brassets klanger hjälper till att låta även Eislers mer komplexa stycken att låta som om de kommer från fabrikerna, gatorna och människorna som rör sig där. Det låter verkligen som en musik som kommer från folket, inte från salongerna: jazz, tango och en dansant variation över judiska folkvisor.
Men vi får också höra känslosam musik i en konstellation med fem musiker och Geir Anfinsen på sång. Trumpetaren Joakim Agnas har skrivit spännande och hörvärda arrangemang av några av Weills sånger, som Speak Low, September Song och den idag extra intressanta Mackie the Knife. Jag hoppas verkligen att de kommer att spelas fler gånger! Konserten med det skickliga brasset var uppiggande och riktigt bra.
Redan från de inledande tonerna kunde vi höra vilken fin klang de tretton musikerna har, och hur fint de lät tillsammans. Den valda musiken och arrangemangen lät dem verkligen komma till sin rätt.
Kurt Weill och Hanns Eisler var båda kompositörer som i toner beskrev de revolutionära stämningarna under nittonhundratalets början. Just brassets klanger hjälper till att låta även Eislers mer komplexa stycken att låta som om de kommer från fabrikerna, gatorna och människorna som rör sig där. Det låter verkligen som en musik som kommer från folket, inte från salongerna: jazz, tango och en dansant variation över judiska folkvisor.
Men vi får också höra känslosam musik i en konstellation med fem musiker och Geir Anfinsen på sång. Trumpetaren Joakim Agnas har skrivit spännande och hörvärda arrangemang av några av Weills sånger, som Speak Low, September Song och den idag extra intressanta Mackie the Knife. Jag hoppas verkligen att de kommer att spelas fler gånger! Konserten med det skickliga brasset var uppiggande och riktigt bra.
 |
| Foto: Jan-Olav Wedin |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar